jag är en tjej på 13 år som har ett stort problem. Jag har blivit våldtagen och nu har jag inte fått min mens. Jag har inte berättat för någon att jag blivit våldtagen, jag skäms. vad ska jag göra?

---

SVAR

Du har absolut inget att skämmas över då du har blivit utsatt för ett grovt brott, vilket du inte på något sätt kan rå för. Men jag vet att många i din situation tyvärr känner på samma sätt som du, för en våldtäkt är en så grov kränkning av ens egen person att den som blir utsatt oftast känner sig både smutsig och äcklad av sig själv. Många som blir utsatta bär också på tankar om att dom själva på något sätt är skyldiga till det hela. Kanske klädde man sig lite utmanande, eller så sa man inte nej tillräckligt kraftfullt, eller så var man berusad osv. Men, jag vill att du ska förstå att det inte spelar någon som helst roll vad du själv gjort, eller hur du sett ut, eller i vilket tillstånd du befann dig. Ingen har rätt att ge sig på dig sexuellt om du inte vill, oavsett hur situationen ser ut, varför du aldrig kan vara skyldig till det hela. Du har alltså inget att skämmas över, och jag tror inte att du skulle tänka så som du gör nu om tex någon kompis blivit våldtagen.

Jag vill att du omedelbart berättar vad som hänt dig för någon vuxen som du har förtroende för. Det kan vara en förälder, en kompis förälder, en lärare, en släkting, skolsköterskan, skolkuratorn, eller någon på närmaste Ungdomsmottaging. Du behöver nämligen hjälp i den situationen du befinner dig, för en våldtäkt är inte bara något man skakar av sig och glömmer, utan man behöver verkligen få stöd att prata om alla känslor och tankar som du säkert nu går runt och bär på. Att du dessutom inte fått din mens är ytterligare en omständighet som gör att du skall söka hjälp så fort du bara kan, då en graviditet i din ålder och i den här situationen är något du inte kan, eller ska behöva hantera ensam.

Jag vet att det förmodligen känns oerhört svårt för dig att ta steget att berätta, för du är väldigt ung och har blivit utsatt för ett allvarligt brott, vilket kan få vem som helst att bara vilja gömma sig och försöka glömma det som hänt. Men tro mig att det kommer bli bäst i längden om du söker hjälp och vågar berätta för någon om vad som hänt dig. Och ingen kommer att se ner på dig, eller tycka att du ska skämmas för vad som hänt. Det är du som är offret, och som brottsoffer har man inget att skämmas för.
Ta gärna hjälp av en nära kompis om du tycker det är lättare att berätta för en kompis först. Men se till att du, eller kompisen berättar för någon vuxen som vet vad man ska göra i en sådan här situation, och kanske är det lättast då att berätta för någon vuxen som är van vid sådana här situationer som tex skolkuratorn eller skolsköterskan, eller någon på närmaste Ungdomsmottagning. Men vem du berättar för, avgör du själv, gå inte bara och var tyst, för du har lidit nog redan, varför du nu ska se till att få hjälp framöver.