Det var bra att du både polisanmälde det hela och att du vågade berätta för någon vuxen du litar på. För sådana här saker kan ta tid innan man kommer igenom, och då behöver man stöd så man inte går ensam med sina funderingar och mardrömmar.
Dina mardrömmar är ett sätt för ditt psyke att bearbeta det hela, varför dom brukar ge med sig i takt med att man i vaket tillstånd bearbetar det som hänt genom att prata om det med någon som kan hjälpa en komma igenom en sådan här hemsk upplevelse. Men det kan ta lite tid och mardrömmarna kan därför vara ganska envisa. Skulle du känna att du fastnar och att dom inte verkar ge med sig, fastän du börjar må bättre när du är vaken, tycker jag att du även skall söka hjälp från typ en kurator eller en psykolog. Det kan räcka väldigt långt med stödet från din lärare, men om det inte räcker hela vägen, så hoppas jag att du söker ytterligare hjälp, vilket din lärare säkert också kan hjälpa dig med om du skulle vilja det.