Kan nervositeten inför prov i skolan gå så långt så att det blir en fobi, för så känns det för mig!Jag kan inte sova eller nått innan prov. Och jag vet inte vem jag ska prata med på skolan för att få den hjälp som jag behöver.

---

SVAR

I princip kan nervositet inför att behöva prestera i vissa situationer utveckla sig till en fobi, vilket gör att man undviker alla typer av situationer där det finns risk för något sådant moment, men i ditt fall tycker jag inte man skall tala om fobi, då fobi är ett mycket allvarligare tillstånd som man utvecklar över en längre tid. Men jag tycker ändå det är viktigt att du får hjälp i skolan med att hantera din nervositet, för det är ju jobbigt för dig själv att inte kunna sova, och vara så nervös.

Det är ju olika det här med hur pass nervös man är inför prov och dylikt. Varför man känner sig nervös kan också skifta mycket. Vissa känner en press från sig själv, eller andra att alltid prestera på topp, andra kanske ligger precis på gränsen till tex "Godkänt" och är då nervösa för att inte klara sig. Andra personer känner inte någon press att prestera, men tycker ändå situationen vid ett prov är obehaglig av olika anledningar, osv, osv. När man skall komma till rätta med den här typen av problem, är det därför viktigt att man får hjälp att reda ut, vad det finns för orsaker till att man själv blir nervös. Annars kan det vara svårt att veta vad man ska göra åt det. Ibland finns det duktiga lärare som är bra på detta, varför jag i första hand tycker att du skall fundera över ifall du har någon lärare som du litar på och som du skulle kunna prata med. Hittar du ingen som du tror skulle vara bra, eller om det inte hjälper, tycker jag att du skall gå till skolkuratorn och prata om det här. Om du tror att det skulle funka kan det här också vara något som du skulle kunna prata med dina föräldrar om. Men det beror liksom på vilken inställning dom har, och ifall ni har en förtroendefull relation som gör att ni kan prata om sådana här saker. Om deras inställning är en del av problemet, så kan det vara bättre att du pratar med typ skolkuratorn så kan ni i sådant fall prata tillsammans med dina föräldrar om det skulle behövas. Men, jag vet ju inget om vad det är som gör att du känner dig så här orolig, varför jag inte kan ge så många råd i det avseendet. Utan börja istället med att gå till någon av dom jag räknade upp och försök börja bena ut vad det är som gör att du blir så här orolig, så är det lättare sedan att åtgärda det hela.