Jag avskyr min styvmamma/styvpappa och vi bråkar hela tiden!

---

SVAR

Ta först och främst ett snack med din biologiske förälder som lever tillsammans med din styvmamma/styvpappa, där du förklarar så gott du kan hur det känns. Och sen ber du henne/honom om hjälp. I såna här situationer är det lätt hänt att man i ditt fall glömmer att be om hjälp, och så tror din biologiska mamma/pappa kanske att det blir lite lättare bara du får prata av dig lite. En sån här sak är också ofta lite känslig för din biologiske förälder därför att det är hon/han som har liksom ”tvingat” på dig den här styvföräldern. Detta ska du emellertid inte bry dig det minsta om. Jag ville bara ge dig en liten förklaring till varför din biologiske förälder kan ha lite svårt för att hantera situationen.

Det är ofta inte så lätt att be om hjälp när man som du inte längre är liten. Det kan kännas ovant för dig och så tycker du kanske att mamma/pappa borde förstå själv hur det ligger till utan att du ska behöva säga det rakt ut. Men jag lovar dig att den här lilla grejen kan göra stor skillnad. Något som du också ska tänka på, är att inte låta alltför anklagande och irriterad när du pratar med din mamma/pappa om din styvmamma/styvpappa. Därför att då blir det garanterat lättare för henne/honom att lyssna på hur du känner det. Klarar du inte det här och drar på för fullt, är det lätt hänt att din mamma/pappa uppfattar att du bara ger dig på din styvmamma/styvpappa. Och så missar hon/han totalt vad det var du ville säga. Naturligtvis förstår jag att det kan vara jättesvårt att inte låta anklagande och irriterad när du ska be om hjälp med det här, men gör dig själv tjänsten och försök, hur förbannad eller besviken du än är…