Jag går på gymnasiet men är fruktansvärt skoltrött. Jag är "smart", gick ur 9:an med 300p. Men nu känns det som om allting brakar. Jag har press på mig (främst av mig själv) av att ha minst VG i alla ämnen men det funkar inte. Alla läxor är värst. Jag vet att jag måste göra dom och att det inte borde ta så lång tid men ändå skjuter jag på det och tar inte tag i det (om alls) förrns sent på kvällen. Då är jag så trött att jag oftast bryter ihop och bara gråter. Vet inte vad jag skall göra. Jag orkar bara inte plugga mer, det är uteslutet, men ändå vill jag ha mina betyg. Jag känner inte för att göra nåt annat än umgås med min pojkvän (nästan ända anledningen till att jag går till skolan på mornarna) och sitta vid datorn (vilket jag gör näst intill helatiden). Snälla, snälla, hjälp mig!

---

SVAR

Det kan vara svårt att hantera skolarbetet även om man är "smart" som du uttrycker det. Risken är att man ställer så höga krav på sig själv att man till slut tappar lusten för skolarbetet överhuvudtaget. Allt blir bara en jakt på betyg, och intresse och lusten att lära sig bara drunknar i alla krav.
Du gick ut med höga betyg och verkar nu ha hamnat i en svacka, som kanske mycket beror på att du varit väldigt fokuserad på skolarbetet under lång tid, och fått försaka annat, som man också behöver för att må bra. Det är då lätt hänt att allt bara faller samman för man orkar inte hålla det arbetstempot hur länge som helst. Förr eller senare gör sig andra saker i livet påminda och man börjar längta efter att göra annat än sitta med näsan i böckerna, och där verkar du ha hamnat nu.

Vad det handlar om är att hitta en balans. För att en människa ska må bra måste det finnas en balans mellan arbete och fritid. Och det lite trixiga kan vara att hitta den balansen. Dvs hur mycket tid bör du lägga på skolarbetet och hur mycket tid skall du lägga på annat för att du skall kunna hitta en balans i tillvaron. Det kan man få pröva sig fram till och ibland behöver man lite hjälp för att sortera bland kraven så man skapar lite utrymme till att göra annat än att arbeta. Jag tycker därför att du skall prata med antingen dina föräldrar, eller prata med någon lärare du har förtroende för, och försök hitta en nivå för ditt skolarbete som är rimlig för att du skall kunna ha en balans i tillvaron. Det kan ju tex vara så att ni kommer fram till att du nöjer dig med lägre betyg i vissa ämnen, åtminstone under en tid. Sedan kanske du tar i lite extra sista året eller sista terminen, men det kan ni tillsammans försöka komma överens om. Men om du tillsammans med någon annan sätter dig ner och försöker titta på dina krav på dig själv och får lite synpunkter på vad som är rimligt så kan du sedan planera hur lång tid du behöver ägna dig åt skolarbetet för att klara det ni har bestämt. Då ser du hur mycket tid du får över till annat som du också behöver för att kunna må bra, som att tex umgås med kompisar och partner. Skulle det visa sig att du fortfarande inte är nöjd, utan fortfarande känner en obalans mellan arbete och fritid, får du sätta dig ner igen med den du pratade med sist och göra en ny plan. Så där får man hålla på och trixa lite tills man hittar en nivå som man är nöjd med. Men det viktiga är alltså att du tar med någon annan person i det här jobbet, för du kan sannolikt inte själv sitta och utvärdera dina krav på dig själv och komma fram till vad som är rimligt, då du för tillfället sannolikt är ganska låst i dina krav på dig själv. Därför behöver man synpunkter från någon som kan se det utifrån och som kan hjälpa en med att sätta en rimlig nivå. För hittar man inte en balans mellan krav och frihet så blir man till slut sönderstressad och skolarbetet blir bara en jakt på betyg, istället för en jakt på kunskap som man faktiskt ska kunna tillgodogöra sig på ett sätt som gör att man har användning för den längre fram. Och det kan man inte om man bara känner krav och stress hela tiden.