Jag har ett problem. Jag är psykiskt instabil och extremt hatisk. Efter att min tjej gjorde slut på ett ganska så dråpligt sätt – över Internet, så har jag varit väldigt arg, aggressiv och hatisk av mig. Jag hatar helt enkelt allt. Jag skriker åt de flesta, har väldigt kort stubin. Så fort jag ser ett ungdomspar på stan så blir jag spyfärdig och blir väldigt arg. Är det här normalt? Jag tror jag är nere i en depression. Jag tycker inget är skoj utan hatar nästan endast. Jag klagar hela tiden och folk börjar verkligen bli trötta på mig tror jag. Är detta hat mot hela mänskligheten och vårt samhälle normalt? Kan man snacka om hat på ungdomsmottagningen?

---

SVAR

Det låter som om du blev ordentligt sårad av din fd tjejs sätt att hantera det här med att göra slut. Men kanske är det också så att det finns andra saker i ditt liv, som bidrar till det den starka reaktion du känner. Dom flesta blir ju väldigt sårade när någon dom tycker om gör slut, och visst kan många känna hat emellanåt, men i ditt fall pratar du ingenting om att du känner dig ledsen, utan det verkar som om du har närmare till hatet än till sorgsenheten, varför det kanske är så att du även har andra upplevelser av att ha blivit sviken eller sårad, vilket gör det hela så mycket starkare för dig. Ibland är det också så att om man inte har fått lära sig att prata om sina känslor och fått möjlighet att uttrycka när man känner sig ledsen över något, så kan vi människor visa vår ledsenhet genom att helt enkelt bli arga istället.

Jag vet inte om något av detta stämmer för dig överhuvudtaget, men tydligt är i alla fall att du för tillfället inte mår så bra, och att du skulle behöva lite hjälp för att komma igenom din känsla av att hata allt och alla.
Du kan absolut gå till Ungdomsmottagningen och prata om det hat du känner. Jag tycker det är det bästa du kan göra som situationen är nu. För tillsammans med någon annan kanske du kan komma fram till vad det är som gör att du känner sådant hat och sådan ilska, och hur du ska kunna hantera den här typen av känslor och andra känslor också, så varken du själv eller andra blir lidande. Sedan tycker inte jag att du behöver tänka i termer av normalt eller onormalt, för det finns inget onormalt i sig att känna hat, men däremot är det inte så hälsosamt varken för en själv eller dom runt omkring en om man fastnar i den känslan.