JAg hatar skolan. Dels för att det är så stressigt som det är. Man får sina betyg efter hur snabbt man jobbar och man måste redovisa skitmycket muntligt för att komma nånvart och jag har scenskräck och är otroligt blyg. Så trivs jag inte på grund av att jag inte har en enda kompis, jag har alltså ingen att prata med. JAg går hos kuratorn på skolan men det hjälper inte så mycket.. Nästan alla i min klass håller ihop genom att snacka skit om andra. JAg var med dem förut men så började jag försvara dem personer de snackade skit om och då kan man väl säga att dem började mobba mig. De tittar konstigt på mig och skrattar, viskar, snackar skit bakom ryggen på mig och även inför mig. JAg känner mig uttittad och utstött. Inte för att jag vill vara med dem för det är det sista jag vill på jorden. JAg hatar dem så mycket. Men jag är verkligen helt ensam i skolan och de i klassen har börjat få kompisar i andra klasser och antagligen börjat sancka skit om mig direkt med dem för dem kollar jättekonstigt på mig. De kallar mig för elaka saker och säger åt mig hur jag är fastän de inte ens känner mig.. Jag vet att de gör det för att de själva ska känna sig säkra och inte hamna utanför och det är så jävla löjligt. I mina ögon gör de ialla fall bort sig även fast ingen annan tycks tycka det, men det är så konstigt för de här tjejerna är inte ett dugg populära..Men ändå har alla respekt för dem och tycker att dem är så intelligenta…Min lärare är nästan ledaren i gänget för hon gör nästan likadana saker som dem gör emot mig, men hon kan säga det inför hela klassen på en samling när jag till och med sitter där(men för det mesta när jag inte är där får jag reda på av några killar)och hon umgås på fritiden med alla tjejernas familjer.. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera min fråga eller vad det är för fråga jag ska ställa. JAg ville bara skriva av mig och undrar (inte hur allt ska bli bättre för jag hatar verkligen de här människorna)hur jag ska tänka för att klara av hela två år till i samma klass som de? Borde jag byta skola? Skolan är ju inte bra och ger mig antagligen inte tillräckligt bra betyg för att jag ska kunna komma in på det gymnasiet jag vill..

---

SVAR

Enligt min erfarenhet är det alltid bäst om man kan lösa dom konflikter som uppstått mellan personer, men ibland får man också acceptera att det inte går av olika orsaker varför man måste finna andra lösningar.
Nu vet inte jag hur pass mycket skolpersonalen gjort för att komma tillrätta med att du känner dig utanför och att andra i klassen beter sig så här mot dig. Men uppenbarligen är det så att du inte har något förtroende för den lärare du nämner, varför det låter som om man inte kanske försökt så mycket man kan.
Självklart är det så att skolan måste göra allt för att få slut på mobbning och trakasserier av olika slag, och om du blir utsatt för detta, så har du rätt att kräva hjälp. Men nu är det ju som du säger att inte all skolpersonal är duktig på detta område, varför man ibland kan få vända sig till någon annan lärare man litar på, rektorn eller någon annan som tex skolsköterskan eller kuratorn.
Du går ju redan hos kuratorn, men du säger inte något om hur han/hon ser på det hela. Har han/hon tex försökt kalla till något möte med alla inblandade för att se om man kan reda ut situationen, eller uppfattar inte kuratorn att du blir utsatt för trakasserier?
Hur det än förhåller sig, tycker jag att du skall försöka så mycket det går att säga till kuratorn att dom här trakasserierna pågår och att du behöver hjälp från skolan för att få en dräglig arbetsmiljö i skolan. Det är jätteviktigt både för din psykiska hälsa och för att du skall ha möjlighet att få betyg som gör att du kommer vidare dit du vill sedan.
Om inte kuratorn agerar på ett sätt som bidrar till att reda ut problemen kan du istället försöka vända dig till någon lärare du litar på, eller helt enkelt gå och prata med rektorn. Dom är nämligen skyldiga att ta tag i problemet, varför jag hoppas att du vågar detta. Jag förstår att det kan vara kämpigt att be om/kräva hjälp på detta sättet, och förhoppningsvis kan du prata med dina föräldrar och få dom att hjälpa dig att prata med skolpersonalen, men funkar inte det så kanske du har någon annan vuxen eller närstående som skulle kunna hjälpa dig om du känner att du inte orkar göra det själv.

Men om du kommer i en situation där du försökt allt du kan försöka, och inget hjälper, så kan byte av skola vara en idé. Ibland när man inte reder ut problemen så kan man ofta bryta den negativa situationen genom att byta miljö. Nu är det inte helt enkelt att komma till en ny skola heller och kanske vara rädd för att samma sak skall hända där, varför man bör både ha tänkt, och pratat igenom det hela ordentligt, och också besökt den tänkta nya skolan och sin eventuella klass för att se hur det känns. Men som sagt, om inget annat funkar så kan det vara bättre för dig att byta skola även om jag skulle önska att ingen skulle behöva göra det av sådana här anledningar. Istället önskar man ju att skolpersonalen skulle ha resurser och kompetens för att garantera varje elev en bra arbetsmiljö, men där är vi inte än, varför du i första hand måste tänka på dig själv och din egen framtid när det gäller skolarbetet. Men prova ändå först att prata med människor på skolan och förhoppningsvis dina föräldrar också så man i alla fall gör ett försök att lösa problemen utan att du ska behöva byta skola.