SVAR
Jo, det finns en socialnämnd i varje kommun som bl a har uppgiften att besluta om omhändertagande av barn. Deras beslut grundar sig dock alltid på en utredning gjord av socialtjänsten som dessutom kan kompletteras av olika intyg.
Nu är detta dock en väldigt drastisk åtgärd att skilja en förälder från sitt barn, varför man i första hand försöker komma tillrätta med problem i familjer på andra sätt. Av naturliga skäl är det också en del kriterier som enligt lagen ska vara uppfyllda för att ett barn skall bli omhändertaget överhuvudtaget, och det är socialsekreterare inom socialtjänsten som i första hand bedömmer detta.
Men som jag sade så är socialtjänsten så mycket mer än en myndighet som omhändertar barn. Dom har möjligheter att hjälpa till på många sätt i familjer där det finns svårigheter av olika slag. Det kan innebära att man i tex pratar både med den här tjejen och mamman var för sig och/eller tillsammans för att se vad problemet är och hur man eventuellt skulle kunna komma tillrätta med det. Sedan finns det en mängd insatser där man tex kan bistå med stöd till mamman för att hon skall klara sin föräldraroll bättre, eller samtal tillsammans med dom för att deras relation skall förbättras. Det kan också finnas alternativ med något ungdomsboende, där socialen kanske hjälper till med att tjejen får ett eget boende då hon är så pass gammal att hon ändå snart är myndig.
Men, hur socialtjänsten kan hjälpa och vilken hjälp som finns i er kommun och som lämpar sig för situationen kan inte jag säga här, då man måste utreda situationen först för att veta svaret på dom frågorna. Det jag sagt här är bara lite exempel på vad socialtjänsten kan göra så du får en bild av hur det fungerar.
Det ni kan göra är att förmå henne att kontakta socialtjänsten, eller att ni gör det tillsammans så hon får stöd i detta. Socialtjänsten kan ni bli kopplade till om ni ringer kommunens växel som står på blå sidorna i katalogen. Då kommer ni fram till socialtjänstens expedition och kan då be dom koppla er till någon socialsekreterare som jobbar med barn och familjer. Tjejen kan då få en tid för att komma dit och berätta om sin situation och dit kan hennes kille eller båda två följa med om hon vill det.
Om det är så att tjejen inte orkar ta tag i det även med er hjälp, så kan du eller hennes kille göra en anmälan till socialtjänsten i ert eget namn eller anonymt. Vem som helst kan nämligen anmäla till socialtjänsten när man misstänker att ett barn far illa, och då är socialtjänsten skyldiga att utreda det hela.
Det bästa är självklart om tjejen i sådant fall vet om att ni gör detta så hon inte känner att ni sviker henne, men om situationen är riktigt illa och hon själv är så nertryckt att hon inte klarar av det, så kan man behöva ta ett sådant här steg ändå.
Andra vägar att gå är att hon/ni går till närmaste Ungdomsmottagning och pratar med kuratorn där, eller att hon/ni pratar med skolkuratorn. Kuratorerna har oftast ett nära samarbete med socialtjänsten varför kuratorerna både kan ge den här tjejen stöd, och samtidigt bedömma ifall socialtjänsten bör kopplas in eller inte. Det kan på många sätt vara en lättare väg att gå, då mamman inte behöver bli inkopplad direkt utan tjejen/ni kan diskutera med kuratorn, innan socialtjänsten i sådant fall kontaktas, vilket kan kännas mindre dramatiskt och enklare. Det kan också vara bra att gå den vägen ifall situationen är sådan att socialtjänsten bör kopplas in, men tjejen inte vill. Då kan kuratorn stå för en sådan anmälan så du och hennes kille slipper, vilket också är bra för då slipper hon känna att ni sviker henne.
Men, hur hon/ni gör beror alltså på hur akut och allvarlig situationen är och hur pass mycket tjejen själv orkar medverka till att förändra sin situation. Därför kan jag inte ge dig något entydigt svar, utan ni får själva försöka avgöra, eller också kan ni ringa kuratorn på Ungdomsmottagningen eller en socialsekreterare och diskutera det hela anonymt för att få råd. Förhoppningsvis kan ni ändå få tjejen att medverka och själv söka hjälp, vilket självklart är det allra bästa och det första man bör försöka.