Jag har aldrig några regler, det verkar som om mina föräldrar struntar i vad jag gör!

---

SVAR

Förmodligen har du också testat dom en hel del, men inte fått någon reaktion. Och det här testandet är lite riskabelt, för att det är lätt att du nästan går och drar på dig lite dåliga vanor som du inte skulle ha gjort ifall du inte upplevt att dina föräldrar struntade i vad du gjorde. Jag kan tänka mig att du får ett sätt att vara mot dina föräldrar som antingen blir en massa testande och provocerande (att nästan hitta på något djävulskap bara för att få en reaktion), eller att du helt enkelt skiter i dom. Det är lätt att man i din situation pendlar fram och tillbaka mellan dom här lägena. Risken för dig själv är att du nästan kan bli en person som du egentligen inte vill vara, och inte vet om du kan stå för. Håller man på för länge kan ens beteende bli en vana, och då kommer det sorgliga att det inte bara blir dina föräldrar som blir utsatta för dina provokationer och reaktioner, utan kompisar, flick/pojkvän osv. Och går det för långt börjar du intala dig att du ÄR SÅ HÄR… När det egentligen handlar om att du saknat ramar från dina föräldrar att utveckla din personlighet inom.

Ett perspektiv på att bryta en sån här ond cirkel eller för att inte riskera att hamna i den, handlar om att du sätter dig ned och tar en riktig funderare på vad du egentligen tycker om ditt eget sätt att vara mot andra och föräldrarna. Och då ska du totalt strunta i vad mamma/pappa gör, säger, tycker, eller fattar! Koncentrera dig på dig själv för en gångs skull och bry dig inte om dom, hur knäppa du än tycker att dom är. Hur vill du egentligen vara? En person som är vänlig? Eller bestämd? Eller förstående? Eller styrande? Eller tålmodig? Eller självständig? Eller ödmjuk? Eller hård? Eller trevlig (social)? Eller respektingivande? Eller generös? Eller krävande?

Och som jag sa, tänk till att börja med på hur du egentligen skulle vilja vara gentemot andra och dina föräldrar. I ditt läge är det så lätt att du utan att du tänker på det, blir lite styrd av dina föräldrars förhållningssätt mot dig. Med det menar jag, att du inte beter dig som du själv önskar, utan mer handlar i protest mot att de inte ger dig några regler att gå efter. Det är inte alls något ovanligt och det händer oavsett hur smart man är. Du har ditt liv framför dig och kan faktiskt fastän du antagligen har svårt att tro att det, utveckla sidor hos dig själv som du inte är nöjd med, även om dina föräldrar inte ger dig den hjälpen som du kanske skulle önska!!! Och förutsättningen och grunden för det är, att börja tänka på hur du själv skulle vilja vara mot t ex dina föräldrar oavsett vad dom hittar på för dumheter!!! Frågan är bara om du litar på mig som kurator och psykolog tillräckligt mycket för att börja tänka i dom här positiva banorna…