SVAR
Du har blivit utsatt för en grov kränkning och ett övergrepp som sannolikt är orsak till den förvirring och smärta du känner nu. Att bli utsatt för den här typen av kränkningar när man är ung, skapar ofta många typer av känslor, där ilska, äckel, hat, skam, ångest och så vidare bara är några av dom. Att du också befann dig i en ålder där du själv var i början av puberteten och din egen sexuella utveckling, har troligtvis också gjort dig extra sårbar, och hans ord och handlingar gentemot dig har gjort ett avtryck som är svårt att reda ut på egen hand, varför det är lätt hänt att man börjar tvivla på sin egen identitet och känner sig förvirrad inför hur man egentligen ska se på sig själv. Det är därför det är ett så allvarligt brott att på det här sättet kränka en annan människa, och extra allvarligt är det när det sker mot barn.
Vad jag vill säga till dig är alltså att dina känslor efter det du varit med om är naturliga, och dom handlar inte egentligen om vem du är i grunden, utan är mer ett resultat av att en annan människa kränkt dig grovt, vilket kan få vem som helst att känna både förvirring inför sig själv och ilska inför andra som påminner om personen ifråga. Att man mår dåligt i en sådan situationen är helt självklart och i dom flesta fall måste man få hjälp att bearbeta dom här upplevelserna så man kan reda ut alla förvirrade känslor och hitta sig själv igen. En person jag träffade en gång och som hade blivit utsatt för övergrepp sa så här till mig: Det är som om han genom sina handlingar har smutsat ner allting som tidigare var jag, och sedan lämnat mig här med resterna av mig själv som jag bara känner äckel inför.
Kanske har du en liknande känsla, men du får aldrig tro att du bär skulden för detta, eller att du på något sätt skulle vara medskyldig. Som barn kan man inte belastas för att man inte genomskådar den här typen av störda människors karaktär, eller att man till och med ibland reagerar sexuellt på en sådan människas ord och handlingar. Det förminskar inte skulden som ligger på honom, och det gör absolut inte dig till någon hora, eller gör dig homosexuell.
Mitt råd till dig är att du fortsätter på den vägen du slagit in på, i och med att du berättat för din flickvän. Ta stöd av henne, och gå till närmaste Ungdomsmottagning eller vänd dig direkt till vuxenpsykiatrins öppenvårdsmottagning. Där finns personer som kan hjälpa dig att få prata om dom här händelserna för att du själv ska kunna reda ut dina känslor och tankar inför vad som hänt, och ha möjlighet att bearbeta det på ett sätt som gör det mindre smärtsamt för dig. Tillsammans kan ni också diskutera en framtida polisanmälan, för det kan vara ett steg i bearbetningen, nämligen att du får någon typ av upprättelse. För det är ett allvarligt brott den här mannen begått, varför man bör polisanmäla det hela. Men det är inget du behöver ta ställning till nu, utan det viktigaste är att du får hjälp så du inte ska behöva gå runt med dom här känslorna tills du till slut kanske inte kan kontrollera dig själv. Gå även in på hemsidan www.hopp.org så kan du läsa mer om reaktioner efter kränkningar och övergrepp. Då kommer du också se att det faktiskt finns hjälp att få, vilket jag hoppas att du kommer att utnyttja.