SVAR
Dyslexi är en speciell typ av läs-, och skrivsvårigheter som kan yttra sig på flera sätt. När en person med dyslexi läser kan personen tex utelämna, eller läsa fel på småord, varför textens sammanhang kan gå förlorad. Dyslexi kallades för ordblindhet förr, vilket syftar just på att personen inte "ser/uppfattar" vissa ord, och då speciellt småorden.
Personer med dyslexi kan också vända på ord, dvs kasta om bokstäverna, vilket självklart också medför att det kan vara svårt att ta till sig en text. Vidare kan dyslektiker göra tillägg till ord, dvs sätta dit ändelser som inte står. Personer med dyslexi kan också blanda ihop vissa bokstäver och då speciellt förväxla b med d.
När en person med dyslexi skall skriva en text själv är det liknande problem som uppstår. Bokstäver blandas ihop, ändelser utelämnas, och bokstäverna kan spegelvändas. Att glömma prickar och ringar över i, å, ä och ö är också vanligt.
Nu har du fått några exempel på vad dyslexi innebär, men sedan finns det olika former av dyslexi, vilket innebär att svårigheterna kan vara större inom ett område, emedan annat funkar ganska bra. Det är också viktigt att poängtera att dyslexi inte har något med bristande intelligens att göra, utan det är en så kallad kognitiv störning som man inte riktigt vet hur den uppstår. Men en person med dyslexi kan alltså vara lika smart som en person utan dyslexi.
Beroende på att dyslexi kan yttra sig på olika sätt, vara olika grav, och att personer med dyslexi får olika mycket stöd och hjälp beroende vilka föräldrar dom har, hur mycket resurser och kompetens som skolan har osv, så upplever varje person med dyslexi sina problem olika. Jag kan därför inte svara på hur din kompis dyslexi yttrar sig, och vad som är hans största svårigheter när det gäller språket. Och jag kan heller inte svara på hur han upplever sin dyslexi och hur han känner inför det. Jag förstår på dig att du gärna vill hjälpa din kompis och stötta honom så mycket du kan, men att du är lite rädd för att prata med honom om detta då han tycker det är jobbigt. Mitt råd till dig blir ändå att du ska prata med honom vid något lämpligt tillfälle, och säga till honom att du förstått att han tycker det här med dyslexin är jobbigt, men att du ändå gärna skulle vilja att han berättade för dig hur det är att ha dyslexi. Sedan kan du fråga om han skulle kunna tänka sig att berätta för dig, för att du gärna vill förstå lite mer.
Många som har dyslexi kan känna både skuld och ha dåligt självförtroende för att dom har dom här problemen, varför vissa kan ha svårt att prata om det. Men om dom uppfattar att den som frågar verkligen bryr sig och inte ser ner på en för att man har dom här problemen, kan det samtidigt vara en stor lättnad att kunna prata med någon om hur man upplever och känner det. Så, om du själv vill, kan du försöka prata med din kompis på detta sättet, och funkar det inte första gången kan du försöka på nytt lite senare. Med tiden brukar personen förstå att man verkligen bryr sig och kanske är beredd att snacka om man tar upp det vid fler tillfällen. För den enda som egentligen vet svaren på dina frågor är din kompis, och han skulle sannolikt också tjäna på om du vågade fråga och prata med honom om det här, även om det som sagt kan ta några gånger innan det funkar.