min kille sedan 8 månader ska in i lumpen i augusti och jag tycker det är skitjobbigt! Jag är 21 år nu i april, min pojkvän e 19 och jag känner mig skitdum för att jag oroar mig för detta.saken är den att jag lider av ångest ganska ofta,har gjort det sedan jag var 16 och skurit mig i armarna hur många gånger som helst.jag hatar ångest och vet inte hur jag ska göra för att inte få det!

---

SVAR

Det finns inget dumt med att känna oro inför att ens kille ska in i lumpen. Det kommer ju att påverka ert förhållande på många sätt, tex att ni inte längre kan ses när ni själva vill osv, varför det är en ganska stor förändring för många när den ena parten skall in i lumpen. Mitt råd i det sammanhanget är att du pratar så mycket du kan med din kille om detta, och att du även hör hur han känner inför det hela. Pratar man om det och tillsammans går igenom hur det kan tänkas bli, och hur man skall lösa det här med att få förhållandet att fungera även om den ena är inne i lumpen, brukar oron ge med sig en hel del.

När det sedan gäller din ångestproblematik, som du verkar ha gått runt med ganska länge nu, så förstärker det sannolikt den oron du känner inför att din kille skall in i lumpen. Är man sårbar i grunden så kan förändringar av olika slag göra att man känner sig ännu bräckligare än vanligt.
Men nu är det ju inte så att det är din killes inryckning som utgör orsaken till din ångestproblematik, utan det här är något som du haft problem med tidigare, och fortfarande inte fått hjälp med att komma till rätta med, varför du inte löser den biten genom att prata med din kille om hans militärtjänstgöring.
Jag kan inte säga varför du upplever den här ångesten, då det är väldigt individuellt. Men vad jag däremot kan säga är att du kan få hjälp för att både ta reda på vad som skapar ångesten hos dig, och sedan kunna komma till rätta med det som är problemet.
För att få den hjälpen måste du söka upp en person som jobbar med samtalsterapi. Du kan vända dig till Ungdomsmottagningen och höra om dom har någon psykolog/terapeut där, eller så kan du vända dig till vuxenpsykiatrins öppenvårdsmottagning. Ibland finns det psykologer/terapeuter inom primärvården också, varför du kan höra på din vårdcentral ifall dom har den hjälpen där. Sök hjälp på något av dom här ställena, så du kan få hjälp att hantera detta utan att du behöver skada dig själv, eller må så dåligt som du gör nu.