Är d jag som bestämmer var jag vill bo? Pappa bor i tyskland för han jobbar mycket där. Hit kommer han bara på helgerna. Jag vill bo hos honom fast mamma tvingar mig att fixa skolan här först, jag går första ringen nu… d betyder jag har 2 år till… Men i tyskland hade jag varit klar me skolan te sommaren… jag ville inte flytta hit men mamma ville d, nu e d so mycket stress här hemma. Speciellt me min lilla syster, när hon gör mig ngt bryr min mamma sig inte fast när jag bara säga till syrran gnäller min mamma på mig! Det e så taskigt! Jag tycker d e orättvist. Min mamma verkar dessutom inte ta mig på allvar när jag säger te henne att jag inte trivs här… Hon tycker nog bara att d en typisk dumhet som en teenager kommit på… Mina kompisar i tyskland säger att mamma inte kan tvinga mig o stanna här… jag vill te tyskland te pappa. Han bor i Hamburg. Jag vill också dit. Mina föräldrar e inte skilda eller något… Pappa bor i Hamburg under veckan för han jobbar där… hjälp mig! Under påsklovet ska jag te Hamburg. Jag o 2 kompisar te mig (en e 18; han jobbar o har egen lägenhet den andra e en tjejkompis te mig hon e lika gammal som mig) tänkte gå till myndigheten där i tyskland o prata me dem… Men säger myndigheten te mina föräldrar? Det får de väl inte? Jag e bara so olycklig o lessen; ibland tar jag en kniv o bara den i armen… Eller något… Allting känns so värdelöst här… Jag kan inte mer!…

---

SVAR

Det är fortfarande inte du som bestämmer vart du skall bo, utan det är i sista hand dina föräldrar. Fram tills du är myndig är det dom som har sista ordet i den här frågan. Så i det fallet kan inte tyska myndigheter göra något, och inte svenska heller, så länge som dina föräldrar inte missköter sitt föräldraansvar, vilket dom inte gör genom att bestämma vart du ska bo.

Men du är ändå så pass gammal, att det vore bra om du och dina föräldrar kunde diskutera det här tillsammans och komma fram till en lösning som alla tre tycker är acceptabel. Så min fråga till dig är, vart står din pappa i det här. I ditt brev verkar det som om det är din mamma som vill att du skall bo i Sverige, medan du inte nämner något om vad din pappa tycker.

Mitt råd är därför att du pratar med din pappa när du åker till honom i påsk och hör vad hans åsikt är. Kanske om du berättar för honom hur du känner, så kan han förstå dig bättre än vad du upplever att din mamma gör. Men sedan gäller det att ni sätter er ner alla tre och pratar, vilket du skall försöka få dom till även om din pappa inte heller vill att du skall flytta till Tyskland. För enda sättet för dig att bli hörd i detta är om du kan samla dom så du kan berätta för dom hur du känner. Och då menar jag verkligen att du skall sätta dig ner med dom i lugn och ro, utan att några andra familjemedlemmar är med. Sedan gäller det att du berättar för dom hur du känner och tänker, så dom verkligen förstår att det här inte är någon tonårsidé du fått, utan att du faktiskt mår dåligt av den nuvarande situationen. Förhoppningsvis förstår dom dig lite bättre då, för många föräldrar missar ibland sådant här när man tar upp det mitt i vardagen. Då är det lätt hänt att dom viftar undan det och bara tror det är någon idé man fått. Men markerar man att man verkligen behöver sätta sig ner och prata, och sedan förklarar hur man mår och tänker, så brukar dom flesta föräldrar ta det på allvar. Det är inte säkert att du får som du vill för det, men du möter förhoppningsvis lite mer förståelse och stöd från deras sida, samtidigt som du ger dom en chans att förklara hur dom tänker, och varför dom i sådant fall dom vill att du ska bo kvar i Sverige.