Jag är jätterädd för kräk. Jag har inte kräkt på flera år, och jag går ständigt och oroar mig för att jag ska komma att kräka snart. jag har problem med min magen och mår ständigt illa, speciellt om jag ska lämna mitt hem för ett tag. jag tycker verkligen att det är obehagligt, för jag är hela tiden rädd att jag kanske ska kräkas…eller behöva gå på toaletten. Jag kan inte gå på affebtliga toaletter och därför är jag mycket orolig för att jag ska bli toanödig efter att jag lämnat mitt hem. När någon i min närhet kräks blir jag jätterädd och arg och håller mig borta från den personen, det hemmet ett tag efter att de blivit friska. detta kan även vara om det är hor min egen familj..då sticker jag från t.ex mamma å åker till pappa som bor 30 mil bort…eller tvärt om. Jag klarar verkligen inte av kräk och liknande. Jag mår väldigt dåligt i min mage hela tiden vilket bara gör det hela ännu värre, ibland kan jag känna det som stickande smärta…ibland blir jag jätteillamående å så…jag har sökt läkare men hon kunde inte finna något fel på mig. Jag tycker att denna fobin är otroligt jobbig och jag undrar hur jag någonsin ska klara av att bli gravid och sköta om barn. jag kan ju inte lämna mitt barn bara för att det har kräkt…det kan ju vara farligt, men samtidigt så känner jag redan nu vid väldigt ung ålder längtan efter barn. jag har en massa andra problem också, svartsjuka…kan inte låta min pojkvän titta på någon annan inte ens på tv. Jah kan inte hanetar min ilska och slår ofta på min pojkvän å förstör saker runt omkring utan att alls förstå vad det är jag gör…det är liksom inte jag. jag skulle aldrig vilja skada min pojkvän..men ändå gör jag det, ofta efter sådana utbrot förstår jag inte vad jag har gjort…det är väldigt svårt tt minnas, vilekt bara gör det hela ännu värre. Jag har precis sökt hjälp nu i veckan…men det är bara för min svartsjuka…det känns inte heller riktigt som om hon förstår hur allvarlig den är…inte att det bara gäller att min pojkvän inte får säga hej till en annan tjej eler liknande…han får ju inte ens titta! Jag vet inte riktigt om eller hur jag ska ta upp alla andra av mina problem. jag har försökt skriva hit jättemånga gånger…nu gjorde jag en ganska kort sammanfattning av mina problem om jag hoppas att jag kan få hjälp, åtmsintone när det gäller det här med kräk, det andra får jag väl på ett ellar annat sätt försöka få fram till henne.

---

SVAR

Det är bra att du gått till en läkare och fått klart att det inte är något fysiskt fel på dig. Det är också bra att du sökt hjälp för din svartsjuka. Nu nämner du dock inte vilken hjälp du sökt, eller vad det är för person du träffar.
Jag hoppas att du sökt en psykolog eller psykoterapeut, för det är psykoterapeutisk behandling som du enligt min uppfattning är i behov av. Enligt min efarenhet så hänger den här typen av problem du beskriver ihop med vartannat, varför du bör gå till en legitimerad psykolog eller psykoterapeut för att kunna få hjälp med att ta ett helhetsgrepp på dina problem.

Enkelt uttryck så handlar ofta den typen av rädslor du beskriver ihop med en rädsla för att tappa kontrollen. Att kräkas är att tappa kontrollen och det kommer något ur kroppen som kan upplevas som smutsigt och äckligt. Likadant är det med att gå på toaletten och bajsa. Det kan också upplevas som att tappa kontrollen och att det kommer något äckligt ur den egna kroppen. Att dessutom gå på en offentlig toalett som i sig kan upplevas smutsig och äcklig, och där andra kan tänkas höra en, blir då ytterligare provocerande och ångestladdat.

Svartsjuka kan vara ett uttryck för samma sak, dvs man känner att man behöver kontrollera den man älskar av rädsla för att man skall bli lämnad, och minsta felriktad blick, kan väcka det här behovet.

Alla människor behöver en viss typ av kontroll, men svårigheterna med att ha ett för stort behov av kontroll är just att det är omöjligt att kontrollera allt, varför man blir väldigt sårbar. Vi blir sjuka ibland och kräks, vi måste gå på toaletten och bajsa. Vi kan inte kontrollera andra personer, och allra minst dom vi älskar för då blir relationen lidande osv. Risken med att kämpa för hårt med att upprätthålla kontrollen är att man blir som en vattenfylld ballong. Man kämpar och kämpar för att undvika allt man upplever som okontrollerat och provocerande. Men till slut spricker det. En felaktig blick från pojkvännen, en oväntad situation där man tvingas gå på toaletten ute på stan, kan göra att ballongen sprängs. Därför är det inte ovanligt att personen med din typ av problematik får okontrollerade vredesutbrott ibland. Och jag förstår precis när du säger att det inte är du som gör det här, och att du egentligen inte vill skada din pojkvän eller slå sönder saker. För det är sant, det vill du inte, men du klarar troligtvis inte att hålla kontrollen i dom situationerna för du har sannolikt redan så mycket annat som du kämpar för att hålla kontroll över, att det helt enkelt brister för dig ibland.

En annan stor nackdel med den typ av problematik du beskriver är att man tvingas avstå från mycket man egentligen vill ha i sitt liv. Det kan vara så att man till slut förstör varje kärleksrelation pga sin svartsjuka, kärleksrelationer man egentligen vill ha. Det kan också vara så som du beskriver det att man måste fly bort när någon i ens närhet gör något som man inte klarar av, som tex börjar kräkas. Att ha problem med att föda och ta hand om sitt barn är ytterligare en sak som kan vara en sådan sak som man måste avstå även om man egentligen längtar efter barn. Rädslan för att det skall hända något man inte kan kontrollera är för stor, varför man tvingas leva sitt liv i ständig rädsla för det okontrollerbara. Du beskriver det väldigt väl när du säger att du är nervös för att du ska behöva gå på toaletten offentligt, eller att du går runt med en rädsla för att behöva kräkas. Den nervositeten i sig gör att man ofta utvecklas fysiska symptom som att tex ständigt känna sig illamående. Vi människor har nämligen en förmåga att skapa det som vi mest fruktar.

Nu kan jag inte säga att det här jag skrivit stämmer exakt på dig, då varje människa med den här typen av problem är unik. Men jag hoppas ändå att du fått lite saker att fundera över, som gör dig motiverad att söka rätt typ av hjälp, om du nu inte redan har hamnat rätt. Skulle du gå hos en psykolog eller legitimerad psykoterapeut idag, så tycker jag att du skall prata med henne/honom om samtliga dina problem för att få hjälp med att klarlägga hur dina problem hänger ihop och hur du skall kunna hantera dem. För om du ger din terapeut hela bilden du beskrivit för mig har han/hon större möjligheter att hjälpa dig rätt från början, än om du bara fokuserar på svartsjukan.
I det sammanhanget finns inga bra eller dåliga sätt att ta upp dina problem. Berätta utifrån dig själv och med dina ord, eller skriv ner och ta med dig till din terapeut. Det viktiga är att du berättar, inte hur du gör det.

Vill du läsa mer om psykoterapi och vilka olika former det finns, så finns bra vägledning på www.infomedica.se
Använd sökfunktioner och skriv in ordet terapi. Då kan du själv skaffa dig information om olika typer av av psykoterapi, vilket gör att du lättare kan söka den hjälp som känns rätt för dig.