Okänd
Tjej
Hej… jag hade en kompis …och jag trodde att hon var min bästa kompis…vi blev kompisar på en musik kurs och så startade vi ett band tillsammans…båda går i samma skola… vi brukade träffas på helgena..vi umgicks ganska mycket och hade alltid mycket å ptara om… men en dag så tjafsade vi om nånting som inte var så viktigt…och det var mitt fel…jag föröskte be om ursäkt flera gånger men det e som hon inte vill ha mig som kompis längre…det var bara ett misstag..alla gör misstag…hon säger att jag var respektlös…men vad kan jag göra för att bli hennes kompis igen? hon har förlåtit mig men hon säger att hon inte vill vara kompis me nån som e respektlös och sånt… jag har blivit jättedeppig den senaste tiden. jag hade bara henne. jag tänker på henne hela tiden och kan inte glömma henne. alla säger att hon inte var värd mig men jag kan inte acceptera det… jag blir ibland arg och kan inte bli normal igen och det e inte mitt fel…jag blir så ibland och kan inte göra nåt åt det…vill ibland prata me en psykolog men vet inte riktigt vad jag ska säga till henne/honom. ibland blir jag deppig för ingenting och tänker bara på självmord…ibland känner jag mig jätteensam och vill inte leva så här. min kompis var allt jag hade. jag vet inte varför, men det känns som jag har förlorat en jättestor sak och jag vill ha den tillbaka… hur kan jag göra henne glad? hur kan jag få de där goda tider vi hade tillsammans?? skulle bli glad om ni svarar…
SVAR
Har man gjort ett misstag och på något sätt varit respektlös, så finns det inte mycket annat man kan göra än att med jämna mellanrum prata med personen ifråga och försöka övertyga henne/honom om att man har förstått felet man gjort, att det inte kommer hända igen, och att man verkligen vill återuppta relationen.
I det här fallet verkar din kompis ha tagit väldigt illa vid sig, och det låter ärligt talat inte som om hon förlåtit dig helt, eftersom hon väljer att inte umgås med dig mer. Självklart så är hon i sin fulla rätt att välja vem hon umgås med, men om ni har haft väldigt roligt tillsammans, så måste hon ha blivit väldigt ledsen för att helt avbryta vänskapen. Det enda du som sagt kan göra är att försöka få henne att förlåta dig, och ändra sig, vilket kan ta både tid och mycket energi.
Enligt min erfarenhet gör man bäst i att inte tjata på den som är ledsen eller besviken, utan istället låta det ta lite tid, och ge den andre lite utrymme att komma över sin besvikelse. Man behöver inte vara helt passiv under den tiden, utan det brukar vara bäst om man med jämna mellanrum söker upp personen och hör om man inte kan snacka då man själv vill reda ut det hela. Det kan bli så att man får be om ursäkt många gånger, och att man samtidigt får berätta hur gärna man vill att man ska kunna fortsätta vara kompisar, och hur mycket det andre betyder för en. Efterhand som tiden går kan den andre ibland känna att allt är förlåtet och man kan fortsätta som vänner.
Men oavsett om du kämpar med detta, så finns det alltså inga garantier för att er vänskap går att reparera, och hon har som sagt rätt att välja att inte vara vän med dig mer, vilket självklart kan kännas hårt. För ibland går det inte att reparera saker hur gärna man än vill, varför du själv också måste känna efter hur länge du är beredd att satsa på att fixa er vänskap, och när du själv känner att du får nog. För ingen människa orkar ju hålla på och be om ursäkt i all oändlighet, eller prata om hur mycket man vill bli vänner igen ifall den andre hela tiden är avvisande. Så där är det som sagt upp till dig hur mycket du vill satsa och när du själv tycker att det förlorar sin mening att försöka längre. För går det inte så går det inte, och då får man tyvärr bita i det sura äpplet och försöka sörja klart för att sedan gå vidare och försöka hitta andra vänner.
Nu berättar du ju även om att du känner dig nere för andra saker och att du har självmordstankar och känner dig ensam, varför jag tycker det vore en bra idé ifall du gick och pratade med någon så du får lite stöd i att reda ut dom här tankarna för dig själv. Förmodligen skulle det också hjälpa dig att komma tillrätta med förlusten av din kompis, då man självklart är väldigt sårbar ifall man redan känner sig deppig och sedan dessutom förlorar sin kompis. I det fallet behöver du inte vara orolig för att inte veta vad du ska säga. Man behöver inte vara expert på att prata för att gå till kurator eller psykolog, utan dom hjälper en att få fram det man vill genom att ställa frågor och på andra sätt stötta en. Så mitt råd i det fallet är att du går till närmaste Ungdomsmottagning och pratar med kuratorn där, eller att du går till skolkuratorn och pratar om hur du känner det. Då kan du säkert också få fler råd kring hur du ska hantera situationen med din kompis.
Visningar : 394
