Okänd
Annat
Hej! Jag är mamma till en kille som är 14 år. Han har nyss blivit utredd av psykolg,angåeende dyslexi och begåvning.Testerna visar att han är ett sk "Gråzons barn". Har försökt prata med honom om detta, men han kan tyvärr inte ta till sig detta, vilket jag själv kan förstå. Han känner att han vill vara som alla andra normalbegåvade. Han vill inte ha särskolans material i skolan utan den vanliga skolans lärmedel. Han har även själv en önskan om att få en chans till och att få gå om sjunde klass. Vägrar gå till skolan mer om han inte får gå i den hjälpklass som han börjat och trivs i.Vad ska ja göra ????? jag känner mig hjälplös, ska han få möjlighet en gång till och försöka få betyg med hjälp i en hjälp klass eller ska han behöva ha särskolans material och sen tappa all sin självkänsla Snälla kan jag få hjälp hur ska jag lösa denna svåra sitts? En hjälplös Mamma!!!
SVAR
Det är självklart ett svårt dilemma du och din son hamnat i. Det är nämligen aldrig svart eller vitt i en sådan här situation. Att gå i särskolan, eller använda deras material kan mycket väl påverka självkänslan på det sätt du befarar, då ALLA barn vill vara som andra, dvs normalbegåvade och gå i vanliga skolan. Att ha gått i särskolan kan i många avseenden vara ett stigma senare i livet, och jag har träffat många personer som varit i den s k gråzonen som berättat om en ständig känsla av utanförskap.
Samtidigt så finns det fördelar med att använda särskolans material då din pojke då får en chans att känna att han klarar av det som läggs framför honom. Känslan av att hela tiden få kämpa och ändå ibland misslyckas, vilket ofta händer när materialet inte är anpassat efter begåvningsnivån, kan vara lika förödande den. Så på det viset kan det vara mer uppbyggligt att få känna att man klarar av saker, varför jag även träffat en hel del personer som vittnat om hur viktigt det varit för dom att få sänka kraven och hur särskolan på det sättet varit positiv.
Hur ska då du och din pojke göra, och hur ska ni kunna fatta beslut. Ja, jag skriver inte du i det här avseendet, då jag anser att din kille är så pass gammal att han bör vara med i detta. För om han är helt emot särskolan och deras material, och känner att detta är helt fel för honom, är det osannolikt att en "tvångsplacering" skulle vara en lyckad lösning. Visst kan man arbeta tillsammans med honom i samtal för att han skall mer komma till insikt om sina problem. Men min erfarenhet är att viljan att vara som andra ibland är så stark att den inte bara är omöjlig att förändra, utan att den också kan försätta berg.
Man brukar ju säga att humlor utifrån rent fysiska lagar inte bör kunna flyga, men tack och lov vet inte humlorna om det. Och den lilla historien är tänkvärd på många sätt. För i vårt samhälle är vi nog tvyärr väldigt låsta vid att alla som inte klarar grundskolan på utsatt tid, på något vis bör skiljas ut och "klassas" som icke "flygdugliga", och hade jag varit humla och någon kommit och sagt det till mig, hade jag kanske också svarat att: Jag kanske inte flyger lika snabbt som ett bi, men det finns inget som säger att jag inte kan ta mig fram för det om ni bara har tålamod att vänta på mig!
Så, när nu din kille hittat ett ställe där han trivs, och där han kan hjälp, så är det min erfarenhet att det är så mycket värt att man oftast kan lösa situationen om man bara accepterar att det kanske tar något år extra. Sedan kan jag naturligtvis inte helt säga om detta är möjligt då jag inte sett utredningen och därför inte vet hur stora hans chanser är att klara grundskolans material med extra hjälp och tid. Men min erfarenhet av "gråzonsbarn" är att det handlar mycket om ifall man kan skapa en positiv situation runt omkring där inlärningen främjas. För som jag sade så finns det ingen inlärning som kan komma till stånd mot en persons vilja, varför man ibland som förälder måste våga gå på sin känsla i magen, och stå på sig även inför experter som kan tycka annorlunda. Och utifrån ditt brev så tycker jag att det verkar som om du redan har den känslan i magen så du vet vad du tror är rätt att göra, du ska bara våga följa den och stå på dig, för det kan som sagt betyda att du kommer att få strida för din uppfattning och för din killes rätt till att vara långsammare än dom andra barnen.
Visningar : 527
