SVAR
Här väljer jag att ta fasta på perspektivet hur det kommer sig att du har varit otrogen. Själva otroheten ser jag ur detta perspektiv som en form av psykologisk signal på att du inte är riktigt nöjd i din nuvarande relation. Och då pratar jag om en signal som du kanske inte är riktigt medveten om. Att vara omedveten om en sån här sak är inte alls något ovanligt, utan tvärtom ganska vanligt. Det är därför man ofta har så svårt att förklara varför det egentligen hände, både för sig själv och sin partner. Skulle man tänkt efter riktigt ordentligt före, hade man kanske inte gjort det. Just det här som är så svårt att förklara efteråt skulle mycket väl kunna vara ett tecken på att själva otroheten är en signal som jag nämnde på att det finns något inom dig som inte är belåtet med hur ni har det i relationen. Många gånger nöjer man sig med att förklara det som att lusten plötsligt smög sig över en och att man inte kunde stå emot. Köper man en, bland oss människor, så ofta förekommande förklaring riskerar man att hamna där igen därför att man inte reder ut orsakerna bakom den där lilla smygande lusten. Alltför många tar till kraften i den sexuella driften för att förklara otroheten. Detta är inte alls något konstigt eftersom orsaken ofta är omedveten. Men nu när jag tar upp det här på sajten föreslår jag att vi gräver vidare för att du ska få ett användbart perspektiv på din otrohet. Se alltså otroheten som ett tecken på att du bör fundera på hur ni egentligen har det. Som nyförälskad hade du sannolikt inte gjort så här!
Har den normala vardagslunken i relationen börjat tråka ut dig? Är den där speciella känslan kanske på väg att försvinna? Har ni inte så mycket att snacka om längre? Känner ni varandra alltför väl? Blir det mer och mer som du går och retar dig på? Blir det inte någon sexuell tändning så ofta? Är kroppskontakt er två emellan överhuvudtaget ganska betydelselöst nu för tiden? Tänker du ibland tillbaka på hur det var i början? Fantiserar du om hur det skulle kunna vara mellan er två om allt vore bättre? Eller kommer fantasier om andra med jämna mellanrum? Med hjälp av den här typen av frågor föreslår jag att du så noga du kan, går igenom hur det ser ut för dig. Oavsett vad du kommer fram till, råder jag dig till att fundera på ifall du inte skulle ta ett ordentligt snack med din partner, även om du skulle komma fram till att du inte vill ta upp just otroheten. För nog är väl hon/han värd att få veta hur du tänker kring er relation? Min erfarenhet av såna här fall är att båda två alltid har funderingar kring relationen som man gått och hållit för sig själv. Funderingar som jag sett leda till nytändning/förbättring av relationen i långt fler fall än dem som gått åt andra hållet (efter att man alltså har snackat med varandra om hur man tänker). Och de flesta av dom som ”gått åt andra hållet” har resulterat i att man ändå kunnat snacka om att det inte längre är någon idé att fortsätta, så man har blivit överens om att fortsätta på var sitt håll och söka kärleken någon annanstans…