Okänd
Annat
Jag är svartsjuk!
SVAR
Första och viktigaste steget är att erkänna det för sig själv. Just att klara av tanken på att du är en människa som är svartsjuk. Att verkligen kunna bjuda sig själv på det, istället för att förneka dessa känslor och hitta på bortförklaringar, vilket det är mycket lätt att bli expert på i din situation. Hur många svartsjuka människor har inte förklarat för sin omgivning att dom definitivt inte är svartsjuka, utan att det är flick/pojkvännen som bara fått för sig att det är så… Men har du väl erkänt det inför dig själv är det så mycket lättare att kunna snacka om det med någon annan du litar på, t ex partnern du är svartsjuk på. Samtidigt är det inte alla gånger så lätt att snacka just med henne/honom, därför kan det vara vettigt att börja med någon annan.
Det finns alltid en risk att du, speciellt när du pratar med din partner, hamnar i en försvarsposition och börjar slingra dig, eller börjar anklaga din partner för att om hon/han inte bara gjorde vissa saker så skulle du inte behöva oroa dig. Denna situation är lätt att hamna i utan att du ville det från början. Ifall det nu skulle hända är det inte kört för den skull, utan du får bara samla kraft och ta det från början igen förslagsvis vid ett annat tillfälle. När det gäller hur, och vad du ska berätta, för vem det nu blir till att börja med, tänk då på att det ALLTID i såna här fall är mest dramatiskt och spänt för den som ska berätta dvs för dig… Att lyssna på vad du berättar är inte alls lika dramatiskt och spänt… Och följer du mina råd kommer svartsjukan med stor sannolikhet att sluta plåga både dig och din partner, efter en tid. Skulle det vara så att din svartsjuka trots att du följt mina råd, envist hänger sig kvar, tycker jag att du ska fundera på att ta kontakt med t ex kurator på skolan, kommunens ungdomsmottagning eller på vårdcentralen för att undersöka möjligheterna till att få vidare hjälp.
Visningar : 429
