SVAR
Nej, ni gör inget olagligt, då du och Erika inte är släkt överhuvudtaget, utan bara "råkat" hamna i samma familj.
Detta behöver ju inte betyda att det är helt oproblematiskt ändå. Att andra betraktar er som syskon kan kännas jobbigt som du också beskriver, men i det fallet så får ni förklara för dom vars åsikter betyder något för er, och sedan får ni försöka strunta i resten. NI två vet ju att det inte är frågan om någon incest osv, varför ni får försöka hitta styrka i varandra för att stänga ute eventuella konstiga blickar. För börjar ni bry er för mycket så kommer ni ofelbart att börja tänka på hur ni beter er, och att ni tex inte skall kalla era föräldrar för mamma respektive pappainför andra, och sådana begränsningar kan till slut kännas jobbiga, varför det kan bli en påfrestning för relationen om det blir för mycket av den varan. Och ärligt talat så är det många personer och kärlekspar som måste lära sig att bortse från okända människors eventuella åsikter, blickar och kommentarer. För människor generellt lägger noterar om det är något dom tycker är konstigt och det kan handla om allt från utseende, längd, personlighet till eran situation. Och skulle man bry sig om allt som människor tror och tycker så skulle många ha fullt sjå, varför det är bättre att man lägger energi på att prata med dom som finns närmaste en och som betyder något för en, sedan får resten tycka vad dom vill!
Ytterligare problem som kan uppstå med er typ av relation är ju i händelse av att ni skulle göra slut. Det kan självklart vara svårare att hantera en sådan situation då man sedan ändå tillhör samma familj. Det här kan man dock lösa genom att man pratar om det emedan man har ett förhållande. Prata helt enkelt igenom hur det skulle kunna kännas om ni gjorde slut, och vad som skulle hända med er relation då. Prata också om ifall ni kan göra någon överenskommelse kring hur ni skall hantera en sådan situation. Jag vet att man helst inte vill prata om något slut när man är kär och har det bra. Men precis som det kan vara bra att prata om döden och hur man vill ha det då, fastän man är fullt frisk, så kan det vara bra att prata om hur man vill ha det i händelse av att man gör slut. Och faktiskt är det enklast att prata om när man har det bra, för då är det inte så laddat som det kan vara om man befinner sig mitt i en separation. Sedan kan man alltid hoppas att man aldrig hamnar där, men eftersom man aldrig kan veta i livet, så gör man bäst i att prata om det, och speciellt när en eventuell separation kommer innebära att ni ändå "tvingas" fortsätta som en familj.
Det kan självklart finnas andra svårigheter som är specifika för er typ av relation, men den största brukar vara att få föräldrarnas acceptans, och det har ni ju lyckligtvis inga problem med. Så därför tycker jag att ni skall fortsätta att njuta av er relation och ha det bra tillsammans och inte fokusera för mycket på problemen. Men som sagt, att prata om saker som jag nämnde ovan och tillsammans hitta vägar för att övervinna eventuella svårigheter är aldrig fel.