Okänd
Annat
Jag är en 17-årig tjej som har ett problem. För knappt ett år sedan hände det mycket jobbigt. Det jobbigaste var när jag var full på en fest och en kille utnyttjade mig sexuellt. Jag ville få tillbaka all kontroll och började svälta mig själv. Jag använde självsvält som smärtlindring. Jag tappade kontrollen, gick ner i vikt och mådde allmänt dåligt. Nu mår jag bättre och kan äta igen men ätstörningen lever kvar och finns där hela tiden trots att jag har mer kontroll idag. Så fort jag mår dåligt eller någon av mina kompisar bantar osv. tar ätstörningen över och jag börjar svälta mig igen. Nu är jag normalviktig och äter men jag tänker ofta på mat, kalorier och funderar också ofta på att börja svälta mig igen. Jag har inte kommit över det som hände i höstas och jag kan fortfarande gråta över detta. Men jag är inte akut sjuk och dagar då jag mår bra tänker jag knappt på det. Men oftast tänker jag på det på kvällarna när jag är ensam och då planerar jag morgondagens matsedel som måste vara under 800 kcal. Ibland följer jag den, ibland inte. Dessutom om jag läser om någon som har anorexia eller ser någon bild blir jag inte avskräckt och tycker det är sjukt jag snarare blir inspirerad. Jag undrar om detta kommer att "växa" bort, det har ju trots allt blivit bättre. Eller behöver jag hjälp? Jag vet i så fall inte vad jag ska vända mig till. Kan ungdomsmottagningen hjälpa mig och i så fall hur? MVH
SVAR
När man har råkat ut för ett sexuellt övergrepp så behöver både kroppen och själen tid för att bearbeta och läka såren. Man kan aldrig utplåna eller glömma det som hänt, man man kan jobba igenom sina känslor, och hitta sätt att hantera det som gör att man kan gå vidare med självkänsla och kontroll på ett sätt som inte är destruktivt för en själv.
Utifrån ditt brev så verkar det inte som om du fått någon hjälp med detta, utan du har själv försökt återvinna kontrollen och någon form av självkänsla genom att försöka kontrollera din mat , din kropp och din egen smärta inför det som hänt. Ätstörningar har dock den tendensen att ”ta över kontrollen” efter ett tag, varför personer som befinner sig i din situation och som har ambitionen att kontrollera smärtsamma upplevelser, helt plötsligt finner att ätstörningens kontroll över livwr kan vara nog så illa. Det man har lyckats åstadkomma är att byta ett helvete mot ett annat.
Men eftersom ätstörningen i ett sådant här läge är ett resultat av andra traumatiska upplevelser så gör man bäst i att behandla både ätstörningen i sig, men också ursprunget till den. Och det är detta du skulle kunna få hjälp med om du vänder dig till en psykolog.
För sannolikheten att sådant här ”växer bort” är enligt min erfarenhet minimal eftersom sannolikheten att du ska ”glömma bort” det sexuella övergreppet i princip är lika med noll. Och så länge du inte har fått hjälp med att bearbeta och hantera det som hänt dig, så länge kommer du sannolikt behöva något verktyg för att få kontroll över jobbiga känslor som dyker upp, och på egen hand kan det vara svårt att hitta något annat verktyg än sådana som är destruktiva, då det ofta finns inslag av att man känner sig äcklad av sig själv, eller anser att det är ens eget fel när man blivit utsatt för sexuella övergrepp. Och då ligger det nära till hands att hitta ett kontrollverktyg som ”straffar” en själv, även om man inte alltid tänker så medvetet.
Nu talar jag utifrån mina erfarenheter av sådan här problematik så det är inte säkert att allt stämmer på dig, men sannolikt finns det en hel del som du kan känna igen och fundera över.
Men poängen är att jag råder dig till att söka hjälp för du ska inte behöva gå och bära det här ensam. Du kan vända dig till Ungdomsmottagningen, men det är inte alltid dom har någon terapeut eller psykolog där, och i ditt fall anser jag att du behöver mer hjälp än den form av stödkontakt som en kurator kan ge, såtillvida kuratorn inte har en vidareutbildning i psykoterapi. Men ring till din Ungdomsmottagning och fråga vad dom kan erbjuda och vad dom har för personer som jobbar där.
Men det alternativ som förmodligen är lämpligast för dig är att du vänder dig till psykiatrin. Du kan ringa barn-,och ungdomspyskiatrin i din kommun och prata med dom. Men det kan vara så att det är bättre att du får en kontakt inom vuxenpsykiatrins öppenvård, vilket är en vanlig mottagning där det finns psykologer osv. För barn-, och ungdomspsyk tar bara emot fram tills man fyller 18, sedan tillhör man vuxenpsykiatrin. Men eftersom du inte är 18 än, så tycker jag att du skall ringa barn-, och ungdomspsykiatrin och prata med dom så kan dom berätta för dig vart du bäst kan få hjälp.
Ibland kan det även finnas psykologer på vårdcentralen som man kan gå till, men det får du i sådant fall ringa och fråga om på din vårdcentral, för det ser olika ut i varje kommun.
Det finns även vissa enheter som specialiserat sig på det här med sexualla övergrepp, men dom finns bara i vissa kommuner, så det beror på vart du bor. Du kan läsa mer om det här, och annat kring sexuella övergrepp på www.hopp.org
Jag hoppas att du har ork att söka hjälp, så du kan komma tillrätta med alla dina känslor och börja hitta ett liv som ser ut som du önskar istället för att plågas på det här sättet.
Visningar : 370
