Okänd
Annat
Hejsan! Det är så här förstår du, att för 2 år sedan dog min älskade och saknade farfar i lungcancer. Ända sedan jag fick veta att farfar var sjuk har jag varit fruktansvärt otroligt ledsen. Än idag är det precis lika, till och med lite värre. Det hela började med att jag tog kontakt med en präst, sen fick det bli kurator, bup och nu har jag kontakt med bris. Varje gång jag ringer till bris blir jag JÄTTE ledsen. I höst kommer jag få kontakt med en psykolog för jag mår så dåligt att jag orkar snart inte leva längre. Hjälp mig vad ska jag göra för att må bättre? Det värsta av allt är: min mamma och pappa vet inte om hur dåligt jag har mått. Min uppväxt har inte varit speciellt bra, när jag föddes stannade mitt hjärta i 2 minuter. Vid 9 års ålder dog min morfar, för ett år sedan dog gammel mormor och sen för 2 år sedan var det min farfars otur att somna in för gått.Sen farfar dog har världen vänt sig upp och ner på något konstigt sätt som inte går att förklara. Jag skriver brev även till bris på deras mejl. Det här måste jag få svar på snälla DU. Kram
SVAR
Om man som du har varit med om hur flera personer nära en har dött, och man inte fått tillräcklig hjälp och stöd i sorgearbetet, kan det bli så att alla känslor av saknad, övergivenhet, ilska, ledsenhet osv lägger sig på hög. Men till slut tippar högen över ända och allt faller ihop i ett enda kaos där känslorna blir så starka att man har svårt att hantera dom. Utifrån ditt brev så verkar det som om din farfars död var det som fick din hög med känslor att tippa, och nu har du svårt att både sortera och hantera alla svåra känslor. Uppenbarligen har du inte så bra kontakt med dina föräldrar att du kunnat få stöd och hjälp av dom i det här läget, och vidare så säger du att din uppväxt inte varit så bra, vilket kan betyda att du även har jobbiga känslor sedan tidigare som inte har med dödsfallen att göra, men som nu liksom plussats på alltihop. Det finns tyvärr många barn och unga idag som känner sig ensamma, övergivna och osynliga även om dom bor ihop med en eller två av sina föräldrar. Den kontakt som man önskade skulle finnas mellan alla föräldrar och deras barn, finns av olika skäl inte där, och då kan det vara svårt som ung människa att hitta balansen i livet. När sedan tragiska saker händer som dödsfall är, så kan alla känslor man tidigare har haft av att känna sig övergiven, sorgsen, ensam osv, förstärkas då det ofta är samma typ av känslor man får när någon dör. Allt tillsammans kan bli för mycket för en om man inte har tillräckligt med stöd, och mitt i det kaoset kan livet tappa sin mening. Jag vet inte om det är precis så här det varit och är för dig, men kanske känner du igen en del. Mitt råd till dig är att göra det du verkar ha varit jätteduktig på att göra, nämligen söka hjälp. Det kan ibland behövas att man går hos flera innan man hittar rätt och kommer tillrättta med situationen, och det kan vara väldigt jobbigt innan man hittar en balans i det hela. Men ge inte upp utan ta chansen nu och träffa den psyskolog du ska få tid hos. Sedan kan ni tillsammans komma överens om i vilken grad du skall börja prata med dina föräldrar om hur du mår, så du även ger dom chansen att visa ifall dom kan ge dig stöd. Men det är inget du behöver ta ställning till nu, utan försök tänka på att det finns många som haft liknande känslor som du nu har, men dom flesta kommer igenom det med rätt stöd och hjälp, och kan sedan titta tillbaka på den jobbiga tiden och säga att dom aldrig kunde tro att livet kunde bli så bra som det sedan blev. Det är min erfarenhet och jag har träffat många personer som liksom du nästan tappat hoppet.
Visningar : 381
