Hej, jo det är så här att jag har börjat bli mer och mer deprimerad. Jag vet inte riktigt vad grunden är,men jag har hållt på i kanske ett år nu eller mer.. jag gråter får jobbiga känslor, de liksom plågar mig ändå tills jag skär mig. När jag har skurit mig ett par gånger känner jag lugnet..ibland räcker det med en gång ibland flera. ibland djupt och ibland gör jag annat.. Min mamma såg mina sår en gång och hon började gråta, hon sa att jag inte fick hålla på så här och att jag skulle gå och prata med en psykolog men det har aldrig blivit av, jag har slutat endel nu på sommaren, men mest för att jag aldrig hinner vara för mig själv utan stressar. Jag vet inte vad jag ska göra.. är det här normalt? är jag bara en vanlig ungdom? eller ligger det något i vad jag känner?

---

SVAR

Nej, det finns inget normalt med att må så dåligt att man inte ser någon annan utväg än att göra illa sig själv. Det är överhuvudtaget inget normalt med att vara deprimerad även om man är ung. Så i det här avseendet har din mamma helt rätt, nämligen att du behöver hjälp för att komma tillrätta med dom här känslorna som plågar dig. Mitt råd är att du pratar med din mamma och att ni tillsammans hjälps åt för att hitta en psykologkontakt till dig. Psykologer hittar du inom psykiatrin, varför du/ni kan ringa till öppenvårdspsykiatrin (barn- och ungdom om du är under 18 år. Så ring dit så fort som möjligt och få en tid för ett första besök. Du kan mycket väl göra detta själv också, men eftersom du beskrivit att du varit inne på det tidigare, men att det hela runnit ut i sanden, kan det vara bra om din mamma är med och både hjälper till att ordna kontakten , och samtidigt puffar på dig så att det verkligen blir av den här gången.