hej jag går i sexan å är en kille en gång så skulle jag hämta min jacka som jag hade glömt i omklädnings rummet då kom några killar som går i nian och dom tvingade mig att ta av mig alla mina kläder och sen stoppade dom upp en bläckpenna och en bandy klubba i rumphålet på mig jag grät och det gjorde jätte ont en av killarna runkade när dom andra utnyttjade mig sen sa dom att om jag sa detta till nån skulle dom hålla fast mig och stoppa upp en kniv i min rumpa jag vågar inte säga det till mamma och pappa då ringer dom polisen jag är rädd snälla hjälp mig // annonym

---

SVAR

Det är ett väldigt allvarligt brott du blivit utsatt för, och jag förstår mer än väl din rädsla för att berätta då killarnas handling och hot är något som skulle göra vem som helst rädd. Men trots det är det viktigt att du berättar för i sådana här situationer behöver man hjälp och stöd från både föräldrar och andra som jobbar med sådant här. För den här typen av övergrepp gör ont i själen och är inget man bara kan glömma, även om man helst av allt skulle vilja. Många i din situation tycker ofta det känns skamligt att berätta, och samtidigt finns rädslan där för vad som skulle hända om man berättade. Men du ska veta att du inte har något alls att skämmas för, då skulden är helt och hållet deras fel, och du befann dig i en situation där du var helt maktlös gentemot flera äldre killar. Och deras hot har bara ett syfte, nämligen att få dig att hålla tyst, så dom kan fortsätta ha makten. Men det är viktigt att du berättar. Dels för att dom inte ska få göra så här mot dig ostraffat, och kanske utsätta någon för det en gång till, men först och främst är det viktigt att du berättar för att du själv ska få hjälp att hantera det här. För blir man utsatt för ett övergrepp så får självkänslan sig en rejäl knäck, och man kan känna rädsla och ångest under lång tid framöver. Men det finns hjälp att få för att man skall komma igenom en sådan här upplevelse och klara av att bygga upp sin självkänsla igen, och släppa rädslan. Och det klarar man sällan på egen hand. Läs gärna mer om det här på www.hopp.org

Så, även om det känns svårt, hoppas jag att du finner kraften och modet att berätta för dina föräldrar eller att du går till skolkuratorn, skolsköterskan, eller någon annan vuxen i skolan som du känner förtroende för. Gör du det, kommer du få den hjälp du behöver och det skydd som gör att du inte ska behöva känna rädsla för dom här killarna längre.