SVAR
Du kan i princip bara göra två saker, om det är så att du ändå fortfarande vill att det ska vara ni två.
Det första är att du sätter dig ner och pratar med honom. Välj då ett tillfälle när det är lugnt mellan er, och ni inte är mitt inne i och bråka om katten eller något annat.
När ni väl sitter ner så kan du börja med att berätta för honom att du älskar honom(om du nu gör det) och att du vill att ni skall kunna vara tillsammans, men att ni i sådant fall måste hitta en lösning på det här med katten som ni båda kan acceptera. Utgångspunkten är då att han inte kan acceptera att lämna bort katten, och du kan inte acceptera att ha den i din säng. Men mellan dom två ytterligheterna finns det en mängd alternativ som ni kanske kan acceptera båda två, och det är dom alternativen ni måste börja prata om då. Så när du pratar med honom kan du gärna ha tänkt igenom i förväg en mängd lösningar som skulle kunna vara acceptabla för dig. Skulle det tex vara okay om katten fanns där, men fick inte vara i din säng? Skulle det vara okay om katten fanns där, men tex att ni stängde dörren till ert sovrum så katten inte fick vara i det rummet överhuvudtaget? Det är sådana här lösningar du kan börja diskutera med ditt ex, och se om ni inte hittar någon medelväg i detta med katten. Och då gäller det som sagt att ni båda är villiga att kompromissa. Det är inte helt lätt att föra den här typen av diskussioner heller, men om ni båda försöker vara så påhittiga som möjligt och hitta lösningar när ni kör fast, så brukar det funka. Det kanske tex blir så att han tycker det är jobbigt om katten inte får vara i sovrummet, utan får sova ensam, varför han har svårt att acceptera att katten stängs ute från sovrummet. I sådant fall kan ni tex fundera över om det skulle vara okay för er att skaffa en till katt som du tex väljer denna gången så det blir din katt. Då kan katterna ligga tillsammans i en korg eller i dom övriga rummen på natten, och ni kan stänga dörren till sovrummet eller köra ut katterna med gott samvete därifrån tills dom lärt sig att dom inte får vara i sovrummet.
Jag har här bara velat ge något exempel på vad jag menar med att vara påhittig, och säkert hittar ni andra alternativ om ni bara sätter er ner och pratar om det här. Sedan gäller det att hålla på tills båda känner att det känns okay. Men som jag sade i början så handlar det om att hitta en kompromiss och komma bort från det här antingen-,eller tänkandet. För om enda alternativet är att han ska lämna bort katten, eller förlora dig, så kan det vara svårt för er att få ihop det, då kärleken till ett djur kan vara väldigt stor. Detta skall dock inte förväxlas med kärleken till en annan person, då det är två olika sorters kärlek, och det är därför det kan vara svårt att jämföra dom båda kärlekarna.
Detta var det första du kunde göra och kommer ni fram till en lösning där, så har du sannolikt löst ditt problem.
Skulle det nu inte gå att hitta någon kompromiss beroende på att du eller han inte är beredda på att kompromissa överhuvudtaget, eller att din allergi är så allvarlig att det helt enkelt inte funkar att diskutera någon kompromiss överhuvudtaget. Ja, då återstår inte mycket annat än att du får ta dig en egentlig funderare över ifall du kan köpa hans krav på att du måste acceptera katten (är din allergi svår är det inte mycket för dig att fundera över). Kan du inte det och han håller fast vid att behålla katten, då har ni inte någon chans att fixa det. För vägrar han kompromissa är det inte så mycket du kan göra. Du kan förvisso prova ett antal gånger att prata med honom som jag föreslog innan, men funkar det inte så funkar det inte. Men återigen så vill jag påpeka för dig att det inte behöver vara så att han älskar dig mindre än vad han säger att han gör, bara för att han inte vill lämna bort sin katt. Som jag sade så kan kärleken till ett djur vara väldigt stor, och kan ibland liknas vid kärleken till ett barn i den meningen att den kärleken inte behöver konkurrera med kärleken till en partner. Och det är ju ingen som skulle kräva att någon skulle lämna bort sitt barn som bevis på sin kärlek, varför det är tämligen orimligt att kräva att någon ska lämna bort sitt djur om det inte blir allvarliga allergiska problem, men även då kan det vara oerhört svårt för många. Så, ta det inte som ett bevis på att han inte älskar dig bara för att han inte vill lämna bort katten, utan se det som att han kan älska dig precis lika mycket som han säger, även om han känner kärlek för sin katt också. Sedan är det upp till dig om du kan acceptera katten eller inte, och om du tillsammans med honom kan hitta en lösning som ni båda kan acceptera.