Hej..jag är en kille på fjorton år som har en fråga bara. När jag och min tjej träffades sist så var ja jätte nervös för det var första gången ja träffade henne sedan vi blivit ihop. Sen när ja skulle gå visste ja inte om ja skulle kyssa henne eller ej, så vi kramades å sen så kysste vi varandra, ja e fortfarande häpen hur detta gick till? Jag menar ja behövde inte bekymra mej om vilket håll ja skulle vrida huvudet eller så. Är detta en instikt?

---

SVAR

Man skulle kunna kalla det en instinkt, även om det kanske inte är det i sin absoluta betydelse. I vilket fall som helst så har vi mycket medfödd kunskap kring saker som främjar människans överlevnad, och som utvecklats under årtusenden, och det du beskriver skulle kunna vara ett exempel på detta.

Jag tycker ditt brev och dina erfarenheter av det här är ganska intressanta och viktiga för andra att få ta del av, just för att så många oroar sig för att dom inte skall göra rätt, när dom kysser någon, har sex osv.
Det finns en typ av kunskap och instinkt om vi ska kalla det så, för hur man gör, och om tjejer och killar kunde slippa att känna rädsla för att göra fel, vara annorlunda, vara efter, vara pinsam osv, så skulle många sådana här saker vara mycket lugnare. För precis som du säger så är det ofta så att det bara funkar om man inte tänker för mycket, utan bara är inne i den känsla man har av att vilja kyssa någon, ha sex, eller vad det nu är man gör.
Jag kan inte säga att jag har svaret på vad det är som gör att så många unga känner sådan stor osäkerhet och rädsla inför att göra fel, så dom "glömmer bort" att känna efter och lita på sina egna känslor. Kanske är det vår tids uppfostran med för mycket inslag av att det är viktigt att göra rätt (som om det bara fanns ett sätt att göra saker på), att lyckas, att vara först osv, vilket skapar en stress. Kanske är det medias stora inflytande som gör att tjejer och killar känner en brådska att bli vuxna så dom kysser varandra eller har sex med varandra mer av rädsla att vara efter, än att dom egentligen vill, vilket självklart skapar osäkerhet kring hur man gör osv, då man egentligen inte är redo eller mogen. Kanske är det vi vuxna som inte själva förmår att följa våra egna känslor i så hög grad att våra barn ser att man inte behöver göra och tänka som andra, att man inte behöver vara först, snyggast och rikast för att vara en lycklig människa. Kanske, kanske, kanske..... Det finns säkert hur många orsaker och förklaringar som helst. Men jag tycker i alla fall att ditt brev är ett bevis på att man inte alltid behöver tänka så mycket eller veta så mycket, eller vara så jäkla säker. Man kan känna efter och följa sin känsla och då märker man att saker kan funka då känslan oftast leder en rätt. Så grattis till en häftig upplevelse, hoppas du får många sådana framöver!