Jag är en tjej som är 19 år. Jag har varit tillsammans med min pojkväm (också 19) sedan 8 månader och allting har varit hur bra som helst. Men nu tycker jag att han ägnar för lite tid åt mig, det känns liksom som om allt möjligt kommer före mig (jobb, fotbollen, spelningar etc.) och sen när det passar honom har han tid för mig. det är alltid jag som får kompromissa. det är alltid jag som åker till honom (vi bor 4 mil ifrån varandra). han kommer aldrig till mig. det känns som det bara är jag som får offra nånting hela tiden för att vi ska kunna träffas och aldrig han. den här krisen började redan för en vecka sen, vi hade en ganska lång diskussion om det här. men jag tror inte att han har insett vad jag egentligen menar. och idag blev det så tokigt igen. egentligen var det tänkt att han skulle komma till mig igår och vi skulle gå på bio. men nej, på eftermiddagen kom han på att han skulle gå på konsert i den ort han bor. så jag följde med dit. och så skulle vi gå på bio ikväll efter han hade spelat en fotbollsmatch. den skulle börja kvart över sex så vi hade hunnit. men det dök inte upp nån domare så matchen började inte förrän sju och då var det ju bara att konstatera att kvällen var kört igen. han skulle aldrig ha struntat i matchen så att vi kunde ha gått på bion istället. han avstår aldrig från nånting han vill göra. om jag skulle göra likadant skulle vi nog aldrig hinna träffas. jag blev väldigt besviken och ledsen ikväll, för det blev precis som förra veckan i onsdags. då hade han lovat att komma hit men på eftermiddagen kom han på att han skulle döma en match. ikväll åkte jag bara bort från honom medan han spelade fotboll och nu känns det som om jag bara överreagerade (som vanligt) och som om jag har gjort fel men å andra sidan tycker jag också att det dels är hans fel. och jag vet inte vad jag ska göra nu. det känns bara för jävligt. jag hatar den här känslan. jag önskar jag kunde försvinna på nåt sätt. bara slippa vara och tänka och känna.

---

SVAR

Dom flesta förhållanden råkar förr eller senare ut för kriser, och upphovet till det hela är oftast att man har olika behov, eller att det helt enkelt visar sig att man ser på förhållandet på olika sätt. Det man kan göra är att försöka jobba sig igenom det hela, annars finns det risk för att problemen blir så stora att man till slut inte vet vart man ska börja, och då är det många som väljer att göra slut.
Så, även om det känns jobbigt och du helst vill att allt ska vara som förut när det var bra, så är det tyvärr något du kommer få brottas med många gånger i ditt liv, dvs om du vill ha ett fungerande förhållade till en partner.

Det första man måste börja med är att definiera problemet. Du har definierat det som att han inte vill göra avkall på saker för din skull, och att det är du som får "offra" dig för att ni skall ses. Den bilden har du uppenbarligen försökt förmedla till honom, men han såg det tydligen inte så. Då vore en ganska naturlig fortsättning att du frågar honom hur han skulle vilja beskriva det hela. För om han inte håller med dig, så betyder ju det att han inte ser på ert förhållande på samma vis som du, och att han inte upplever dom problem du beskriver, varför det inte är något konstigt att du frågar om hans bild av ert förhållade. Be honom beskriva den, och att han berättar (utan att bli avbruten av dig) om han tycker allt är perfekt eller om han upplever att ni har några problem även om dom nu inte enligt honom ser ut på det sättet som du tycker dom gör.
Har han svårt för att beskriva sin bild kan du hjälpa honom genom att ställa frågor som tex: Tycker han att ert förhållande är perfekt som det är? Tycker han att han träffar dig tillräckligt mycket? Är han nöjd som det är nu, och vill han fortsätta på det här viset?

Ja, det finns en hel del du kan fråga honom för att du ska få en bild av hur han ser på det hela. Men tänk på att det nu inte är fråga om att du ska försöka övertyga honom om din bild, utan det enda det går ut på är att ni ska bli tydliga inför varandra med vad ni tycker och hur ni ser på förhållandet.

Resultatet av ett sådant samtal är att man står med två bilder. Hans, som vi kan kalla A, och din som vi kan kalla B.
Nästa steg är då att prata om hur man ska kunna få A och B att gå ihop. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att någon skall "ge sig" så det till slut bara finns A eller B, utan konsten är att hitta lösningar som gör att A och B kan funka parallellt. Och det viktiga är att man gör det här tillsammans. För om det är så att den ena tycker att "men jag är ju nöjd, så du får väl på egen hand se till att du blir nöjd", då skulle jag säga att man verkligen har problem i förhållandet. För så länge som en i förhållandet är missnöjd och inte mår bra över något, så är det BÅDAS problem att lösa om båda vill att förhållandet ska fungera. Och skulle det nu vara så att din kille inte inser detta, så kan du tex säga: "Nu har jag berättat för dig att jag inte mår bra av det här, och jag vill att du också bryr dig om ifall jag inte mår bra, och att du hjälper mig att fixa det här problemet. För det känns väldigt jobbigt ifall du har inställningen att du struntar i att jag mår dåligt."
Förhoppningsvis kan ni därefter enas om att ni tillsammans måste lösa det här, även om det skulle vara så att han tycker allt är perfekt, för oftast vill man även att den man är kär i ska må bra.

Tredje steget är att hitta lösningar. Jag kan tyvärr inte ge dig några svar på hur ni skulle kunna lösa det hela då det beror mycket på hur era respektive bilder av förhållandet ser ut, och hur ni rent praktiskt kan ordna det. Men jag är övertygad om att ni kan hitta några lösningar, där ni tex bestämmer hur många gånger i veckan ni skall åka till varandra. Tänk bara på att det kan vara bra att bestämma att man ska pröva ett förslag under en viss tid, och sedan sätter man sig ner och pratar igen och går igenom vad som varit bra och vad som varit dåligt. Kanske måste man ändra på något, för det är ju inte säkert att man kommer på den bästa lösningen på en gång, så man kan få hålla på ett tag innan man fått det att funka.

Nu har jag givit dig en modell över hur man kan börja jobba med sådana här problem. Och visst är det som du säger att det vore jätteskönt om allt bara flöt på och man aldrig behövde hamna i sådana här situationer. Men det är som sagt inte helt enkelt att få två människor att funka ihop, och det är lätt hänt att man börjar ta varandra för givna när man varit tillsammans ett tag och allt funkat bra, varför det kan kännas jättejobbigt när det sedan kör ihop sig. Men prova att försöka jobba ihop med din kille kring det här, och se det som ett bra tillfälle att träna, för sannolikt kommer du hamna i liknande situationer många gånger framöver om du väljer att leva ihop med någon.