SVAR
Det finns flera sätt att arbeta med den här typen av tankar. Är dom riktigt ihärdiga så man känner att tankarna helt tar över ens liv, så kan det vara dags att söka professionell hjälp, vilket man kan hitta inom öppenvårdspsykiatrin (barn-, och ungdom om man är under 18 år).
Är tankarna inte lika påträngande så kan man försöka komma tillrätta med dom på egen hand. Det är nämligen inte ovanligt att människor under någon period (oftast tonåren) i sitt liv känner stark rädsla för något, och cancer är då ganska vanligt eftersom det är något man hela tiden hör talas om, plus att många känner en osäkerhet eftersom man oftast inte direkt ser att man blivit sjuk. Så, i tex tonåren när mycket händer i kroppen och man generellt börjar fundera mer över livet än vad man kanske gjort tidigare, så väcks oftast också tankarna på döden. Då ligger det ganska nära till hands att börja oroa sig för cancer, och för vissa håller den här rädslan i sig ett bra tag.
Nu verkar det som om du fastnat lite i det här, och att du behöver jobba lite med dig själv för att kunna släppa dom här tankarna. Och det första du då måste göra är helt enkelt att bestämma dig för att du ska arbeta med det här tills du kunnat släppa tankarna. Först när du tagit det beslutet kan du börja göra något åt det. Sedan handlar det mycket om att fatta ytterligare beslut. Din fråga tex om ifall man kan lita på läkare när dom säger att man är frisk, är också något du måste bestämma dig för. Jag kan säga hundra tusen gånger att du kan lita på läkare som säger att du är frisk, men du kommer inte tro mig om du inte BESTÄMMER dig för att tro mig.
Så, detta betyder att du också kan bestämma dig för att gå runt och vara rädd hela livet, det är helt möjligt. För livet är på det sättet att vi människor inte har fulla kontrollen över ifall vi blir sjuka, råkar ut för en olycka osv. Det kan hända oss alla, varför det enda vi kan göra är att försöka sköta om oss så gott det går, och sedan bestämma oss för att leva livet TROTS att vi kan och ska dö. För till sist så är det faktiskt det,det handlar om. Rädslan för att bli sjuk och dö, eller råka ut för en olycka och dö, kan göra att vi aldrig riktigt lever då vi är helt upptagna med att gå runt och vara oroliga. Men så vill ingen leva sitt liv, varför vi måste bestämma oss för att leva TROTS att vi ska dö en gång, och utan att veta när. Så, det du kan göra i ditt fall är att bestämma dig för att tro på att du är frisk. En läkares friskförklaring kan aldrig vara 100% säker, det kommer alltid att finnas en risk för att någon som anses frisk bär på en eller annan sjukdom. Men däremot så kan du, och andra, BESTÄMMA dig/er för att läkaren friskförklaring är TILLRÄCKLIGT säker för att du/ni ska välja att lita på den. Så, varje gång du får dina tankar, så måste du välja väg. Ska du säga till dig själv att dina tankar är irrationella och hindrar dig från att leva fullt ut, varför du väljer att tro på att du är frisk, eller ska du låta rädslan styra dig och ditt liv, så du till slut inte har något liv, trots att du fysiskt är vid liv? Det valet har du, och det valet måste du göra varje dag, och varje gång som dina tankar om cancer dyker upp, och med tiden kommer tankarna att blekna bort när du bestämmt dig för att lita på att du är frisk tillräckligt många gånger. Men det kommer säkert att ta ett tag, för den här typen av tankar och rädslor kan vara envisa, varför grunden alltså är att du först bestämmer dig för att inte ge dig förrän du vänt det här och vågat börja leva.