Jag är kär i min lärare/föreläsare!

---

SVAR

Hur många av oss har inte varit det någon gång i våra liv! Men det gör det inte ett dugg lättare för din del… Så hur ska man handskas med sådana känslor? Vad gör man? För så är det väl inte meningen att det skall vara? Av dessa tre frågor väljer jag att här börja med den sista; för så är det väl inte meningen att det ska vara? Att bli kär i någon som inte på ett naturligt sätt någonsin skulle kunna ingå i kompiskretsen. Någon som kanske nästan är lika gammal som ens föräldrar. Är det egentligen riktigt klokt? Jämnåriga kompisar kanske också känns lite barnsliga eller oerfarna i jämförelse.

Under våran utveckling till vuxna personligheter (som egentligen håller på hela vårt liv konstigt nog) testas olika möjligheter psykiskt utan att vi behöver göra någonting annat än helt enkelt leva vidare så gott vi kan. Tänker du efter kan du säkert komma på något du gjort som yngre, som du inte alls skulle göra idag. Exakt på samma sätt kommer du om några år att tänka om ditt liv idag,; Hur kunde jag göra så?! Och detta är vad som kallas att psykiskt mogna för att steg för steg forma sin vuxna identitet.

Att bli kär i sin lärare är just en sådan här sak som du kommer att le åt om några år. Inte så mycket att göra någonting åt, även om det kanske är den största förälskelsen du upplevt i hela ditt liv hittills. Hur kan han skriva så om mina känslor, kanske du tänker. Han har definitivt inte varit med om det här. I alla fall inte lika starkt som jag! Och det kanske jag inte har. Det lär vi aldrig få veta. Men avslutningsvis vill jag komma till frågan vad man gör?

Mitt råd är att inte göra någonting åt läraren ifråga. Risken är ofantligt stor att du kommer att göra dig själv illa. Istället råder jag dig att prata med någon annan som du vet kan bibehålla en hemlighet, och så får du vänta på att bli lite äldre hur vansinnigt det än känns. Råkar du sedan som vuxen bli kär i en tjugo eller trettio år äldre kvinna/man är det en helt annan sak, vilken jag inte går in på här.