Hej. Jag är en tjej på 20 år. Utåt sett verkar allt vara ok med mig. Jag har en underbar familj som ställer upp på mig, bra ekonomi, ett roligt jobb… Men inne i mitt huvud är det kaos. Jag har många gånger haft självmordstankar, ångest, skadat mig själv, tagit onödiga risker som t.ex. gå nära perrongskanten i tunnelbanan med mera. Jag söker döden, men vill samtidigt leva. Jag är egentligen en levnadsglad person, men några människor tog i från mig det självförtroende jag än gång hade. Det gjorde dom genom mobbing under tre år i högstadiet. Jag har mycket svårt att lita på människor och därmed svårt att komma någon nära. Jag har som sagt skadat mig själv, men det har varit ett rop på hjälp. Jag är desperat. Om några veckor är det personalfest. Jag planerar att skada mig själv då. Trots att jag lägger ner flera hundratals kronor på kläder, makeup, accessoarer, skor..på en enda fest! Det låter sjukt och det är sjukt. Men jag ser ingen annan utväg. När jag skadar mig själv försvinner den enorma ångest som jag bär på. Men den återkommer efter en kort stund igen. För att försöka få den att försvinna, så skadar jag mig igen men måste skada mig ännu mera andra gången för att det ska bli någon effekt. Jag känner mig så förvirrad. Jag förlorar snart kontrollen över mig själv…

---

SVAR

Det du beskriver om att skada sig själv är precis så det fungerar, varför jag vet att många känner igen det du berättar. Att skada sig själv för att komma ifrån jobbiga känslor är nämligen precis som du säger en tillfällig lösning. Det hjälper aldrig i längden, utan tvärtom så krävs det oftast mer och mer våld mot den egna personen för att få samma effekt/lindring som man är ute efter. Och det är en ändlös negativ spiral, då det ursprungliga problemet aldrig får någon lösning. För knäckt självkänsla, hat mot sig själv, besvikelse på livet eller andra jobbiga känslor löser man inte genom att göra illa sig själv, tvärtom så kan det förvärra dom inre såren och dessutom ge en fysiska skador som kan vara för livet. Det som istället behövs är stöd och hjälp för att bygga upp sig själv igen, börja tro på att man är en person värd något, med en möjlighet att leva ett bra liv i trygghet och kärlek.

Så, trots dina utåt sett bra förutsättningar, har du råkat ut för händelser som inte bara skadar självkänslan, utan som också skadar tilliten till andra människor i grunden. Det är inget som är lätt att återvinna, men det går, och att ha en familj som ställer upp är en bra start, men det räcker många gånger inte. Mitt råd till dig är att du söker professionell hjälp som kan hjälpa dig att finna en väg ut ur kaoset, och börja ditt arbete med att finna en grundtrygghet i dig själv igen. Den hjälpen hittar du om du vänder till vuxenpsykiatrins öppenvårdsmottagning, men du kan även vända dig till en privat psykolog/psykoterapeut (är dock ganska dyrt). Finns det en Ungdomsmottagning med psykologkompetens där du bor, är det också ett alternativ, såtillvida dom tar emot personer äldre än 20, vilket en hel del mottagningar gör. Det viktiga är inte vart du går, utan ATT du går och får hjälp. För den negativa spiral du hamnat i nu, är svår att ta sig ur på egen hand.
Känns det jobbigt att söka hjälp på egen hand, skulle ett alternativ kunna vara att du sätter dig ner och berättar för dina föräldrar när ni har en lugn stund tillsammans. Det kanske kommer som en chock för dom att få veta hur du egentligen mår, men dom flesta föräldrar vill veta sådana här saker och få en chans att hjälpa till. Så, är det en möjlighet för dig, så kan dom vara en värdefull resurs när det gäller att hitta rätt hjälp för dig, och för att ge dig stöd under tiden. För livet ska inte behöva vara så som det är för dig just nu, så sök hjälp för att hitta andra alternativ. Alternativ som inte innebär att du behöver skada dig själv mer än andra redan gjort.