Jag är en kille på 23 år som aldrig haft ett förhållande eller kysst en tjej, förrän för ett par veckor sen, då en tjej tog kontakt med mig. Det kändes bra till en början, men för några dagar sen gjorde hon slut, och förklarade att det berodde på att hon ännu inte kunde känna sig trygg i ett förhållande efter att ha blivit sviken i sitt förra. Jag har alltid varit osäker och blyg när det gäller tjejer, och även om jag kanske borde se detta som ett litet framsteg, kan jag ändå inte hjälpa att känna likadant som tidigare, bla. eftersom det inte var jag som tog kontakten. Hur ska jag ta mig vidare från detta? Jag känner mig arg, ledsen, besviken, samtidigt som jag känner mig ensam och osäker när jag tänker på framtiden…

---

SVAR

Det finns ingen motsättning i att du bestämmer dig för att se det här som ett framsteg, och att du ändå känner ganska likadant som innan den här tjejen tog kontakt. Jag ska förklara lite hur jag tänker så får du se om det här funkar för dig.

Det är ju ett faktum att du nu fått erfarenheter av att ha en relation, erfarenheter som du inte hade tidigare. Dessa erfarenheter har du ju fått oberoende av vem det var som tog kontakt, och dessa erfarenheter kommer du sannolikt ha nytta av framöver, förutom att du nu inte behöver känna dig lika oerfaren som innan du träffade den här tjejen. Så, dina erfarenheter av att ha haft en relation har du även om det inte var du som startade det hela.

Det är ju också ett faktum att du själv känt dig osäker och blyg när det gäller att själv ta kontakt. Den här känslan har du sannolikt burit på väldigt länge, varför den blivit en del av din självbild, dvs hur du ser på dig själv som person. Det gör att du sannolikt har tänkt många gånger att du är en blyg och osäker person och att du kanske även sagt det till andra. Du har alltså ihop med andra skapat den bilden av dig själv under ganska lång tid. Och bilder man skapat av sig själv under lång tid, och som man dessutom levt med en längre tid, ändrar man inte i en handvändning. Det handlar istället om att man under en längre tid, målmedvetet måste arbeta för att förändra bilden av sig själv. Det betyder att man försöker ge sig i kast med det man är rädd för, att man utvärderar det man gör, och att man vid utvärderingen försöker hitta något positivt med varje sak. Så även en situation där man egentligen tycker man har misslyckats kan man vända till något positivt genom att man faktiskt ser att man lärt sig något som gör att man kan lyckas bättre nästa gång. Och dessutom så innebär det faktum att man misslyckats att man faktiskt GJORT NÅGOT överhuvudtaget, dvs att man FÖRSÖKT. Och bara det i sig är något positivt, för det mest negativa man kan göra är att vara passiv. Sedan får man räkna med att det är ett hårt arbete att förändra en sådan här sak och att det inte går spikrakt framåt, varför man ska ge sig själv kredit för att man faktiskt försöker även om det inte alltid går som man tänkt sig och önskar.

Så, det faktum att du nu har haft en relation är något positivt och har alltså gett dig erfarenheter som du kan bestämma dig för att använda. Samtidigt känner du att ditt problem inte är löst, och konstigt vore annat, för sådant här förändrar man alltså inte så snabbt som man skulle önska.
Det här är vad jag menar med att det inte finns någon motsättning i att se det hela som ett framsteg och samtidigt känna din gamla välbekanta känsla av osäkerhet.
Mitt råd till dig är alltså att tillåta dig själv att både definiera det som ett framsteg och tillåta dig själv att känna dig osäker, men låt inte den känslan styra, utan låt den istället bli startskottet för att du bestämmer dig att göra något åt din osäkerhet, vare sig det innebär att du vänder dig till tex en kurator/psykolog för att få hjälp, eller helt enkelt börjar träna själv genom att tex bestämma dig för att tex säga några ord till en främmande tjej två gånger i veckan, eller att du ska prata minst en gång om dagen med någon tjej du har i din närhet. Det kan vara en arbetskollega, någon i ditt bostadsområde, eller vart som helst där du rör dig. Du kan alltså lägga upp ett träningsschema för dig själv och bestämma dig för att du sakta men säkert ska förändra din bild av dig själv som osäker och blyg. Men det krävs en del envishet och jäklar anamma för att göra det. Men ingenting är omöjligt, varför du kan låta dina nyvunna erfarenheter utgöra startskottet för det hela, dvs om du bestämmer dig för att se det hela positivt.