jag har et problem!!jag har ljugit! jag har inte blivigt våldtagen, en gång när jag var 10 så var de två kllar som tafsade och höll i mig men sen sprang jag där ifrån!! men jag har ljugit för min pojkvän att jag blivigt våldtagen, jag vet inte varför!! kanske för att jag är rädd för analsex så har jag ljugit och sagt att jag har blivit våldtagen på det sättet!! jag vet inte vad jag ska göra det, mina föräldrar och släktingar har fått reda på att jag har "blivit väldtagen" men för dem säger jag att jag inte har det att jag bara sa det men dem ror att jag har blivigt det oxå och till min pojkvän sa jag att ja sa att jag inte blivit våldtagen till mina föräldrar för att ja inte orkade prata med dem om det! och allt är en enda röra!! hjälp!! en som (ej) blivigt väldtagen

---

SVAR

Du är tyvärr inte den enda som fått uppleva hur en första lögn, som kanske kom till för att komma ur en jobbig situation, sedan ger upphov till en himla härva som blir värre än den situationen som man ljög för att komma ifrån. Och hur jobbigt det än kan låta så har jag inget annat svar att ge dig än att du bör försöka förklara sanningen så gott det går. Det innebär i det här fallet att du sätter dig ner med dina föräldrar i lugn och ro och berättar för dom att det hela är en lögn. Ju mer du kan förklara kring hur lögnen uppstod, desto troligare är det att dom faktiskt tror på vad du säger. Men självklart så kan det vara jobbigt att berätta vad som låg bakom lögnen i detalj (om det nu var det här med analsex), speciellt om du och dina föräldrar inte är vana att prata om sex tillsammans. Mitt råd är dock att du försöker att inte ljuga ihop något om varför du ljög om att ha blivit våldtagen, för risken är bara att du trasslar in dig ännu mer. Utan försök att säg som det är utan att lämna ut för mycket av ditt privatliv om det inte känns okay att göra det. Du skulle tex kunna säga att hela lögnen kom till i en situation med din pojkvän där du tyckte det var svårt att vara ärlig, varför du hittade på den här lögnen för att komma ur en jobbig situation. På det sättet ger du dom en förklaring även om du inte berättar i detalj.

När det sedan gäller din pojkvän så blir det sannolikt tuffare för dig. För min erfarenhet är att man måste försöka vara helt ärlig i sådana här situationer. Försöker man trassla sig ur det genom halvlögner och halvsanningar brukar bara skadan bli värre, och vill det sig riktigt illa tappar han helt förtroendet för dig. Så, mitt råd är att du nu gör det du skulle ha gjort från början, nämligen berättar att du inte vill ha analsex då det skrämmer dig, men att du av olika anledningar hade svårt att säga detta, varför du hittade på den här lögnen för att komma ur det hela (om det nu var så). Har du en bra kille så förstår han att det kan bli så här tokigt när man känner sig pressad, och han förstår också att han kan ha en del i det hela om det nu är så att han kanske pushat för analsex utan att ta reda på hur du känner inför det hela. Men självklart så kan han ändå bli besviken till att börja med över att du har ljugit för honom om en sådan här sak. Men är det en bra kille du har, så kommer han inse att man inte ljuger om en sådan här sak ifall man inte känner sig pressad eller kanske saknar självförtroende att säga nej till saker man inte vill, varför lögnen verkar vara en lättare utväg. Och i ett sådant läge vill man ju hellre hjälpa den man älskar och även se vad man själv kan göra för att inte pressa på. Så, ta mod till dig att berätta, för är din kille bra så håller er relation för en sådan här sak, och det kan till och med komma något gott ur det eftersom man genom sådana här saker lär sig saker om varandra som man kanske inte gjort annars.