Hej jag har ett problem tror jag iaf… jag har alltid vart överviktig och har blivit mycket retad pga detta. först så vågade jag knappast prata med någon tjej men för ca ett år sedan så träffade jag en underbar tjej min dröm tjej hon var/är modell och bryr sig inte alls om att jag är överviktig, först gick allt jätte bra men sedan så var hon otrogen på internet flera ggr och jag vart jätte ledsen men sedan förlät jag henne. men jag litade inte riktigt på henne utan tittade hennes E-mail och såg ett meil där hon hade lovat en äldre man att ha sex med han mm. jag vart förkrossad och fick panik, men efter en stund så förlät jag henne för att hon lovade att det aldrig skulle hända igen… efter en stund så får jag reda på genom några kompisar att en tjej som hette likadant som min flickvän hade lovat en annan kompis till mig sex… jag vart orolig och tog reda på lite och kom fram till att det var min flickvän som hade lovat det… jag vart skit ledsen men förlät henne endå med löftet om att det aldrig skulle hända igen… Men i juli så fick jag reda på att hon hade vart otrogen på internet igen… Jag förlät henne igen, men det va då allt börja… sedan dess så känner jag mig orkeslös, känslokall, förvirrad och har inte kunnat sova ordentligt sedan dess jag har spytt bara för att jag har tänk på allt. det käns helt enkelt som om allt är förlorat… jag är överviktig fortfarande men äter nästan inget och mamma börjar bli orolig… jag har ätit en pizza på 2 veckor och druckit jätte mycket… vad ska jag göra? är jag manodepresiv eller vad det heter? bör jag kontakta någon? kostar det något jag är 20år? och vart ska jag vända mig isf? jag har alltid försökt vara den dära oförstörbara killen som aldrig behöver hjälp men nu har jag problem med att hålla tårarna inne.. är det okej att gråta när man pratar med någon? Snälla svara så snabbt ni kan! väntar på erat svar…

---

SVAR

Du har råkat ut för något som är jättejobbigt och svårt att hantera, nämligen att bli sviken i kärlek gång på gång. Det kan få vem som helst att tappa tron på både kärleken, sig själv och livet, varför det inte är konstigt att du känner som du gör. Sedan är det också ofta så med oss människor att vi går in i relationer med ett bagage, i form av tidigare upplevelser av tex svek, mobbing, övergivenhet, osv, osv. Det kan göra att när det väl händer sådana här saker som du berättat om, så läggs det på allting annat och då kan det hela kännas för tungt att bära ensam. Så, jag tycker du är inne på helt rätt spår när du funderar på att söka hjälp, för det kan vara bra för dig själv att reda ut alla känslor som väcks i en sådan här situation, och sortera det hela så du kan gå vidare med en ny styrka som erfarenheter ändå alltid ger, oavsett om dom är goda eller jobbiga.

Mitt råd till dig är att du ringer din närmaste Ungdomsmottagning och hör vilken åldersgräns som gäller där. Det skiljer nämligen en hel del i landet, där vissa Ungdomsmottagningar tar emot ända tills man fyller 25, emedan andra sätter gränsen vid 20. Så, ring och hör vad som gäller hos dig, för såtillvida du inte passerat deras åldersgräns så är Ungdomsmottagningen ett bra alternativ då det är helt gratis att gå dit och träffa en kurator. Ibland har dom även psykolog på plats, och även detta är gratis.
Skulle nu detta inte funka så kan du fråga dom om vart du kan vända dig i stället. Alternativt så ringer du vuxenpsykiatrins öppenvårdsmottagning och ber att få en tid hos tex en kurator där. Det kan dock vara lite kö, men du får höra med dom när du kan få en tid.
I vissa landsting så finns det även kuratorer på vårdcentralen som man kan gå och prata med, men det ser som sagt lite olika ut i olika landsting, varför jag kan rekommendera dig att titta på dom blå sidorna i din telefonkatalog. Titta både under primärvård, dvs vårdcentralerna och se om du hittar någon kuratorsmottagning där, och under sjukhus, för där kan du sannolikt hitta öppenvårdspsykiatrin. Många gånger kan det vara gratis att gå till en kurator inom psykiatrin eller primärvården, men det kan också tas ut en avgift, och den brukar ligga runt 80-120 kronor. Men fråga när du ringer så berättar dom för dig hur det funkar där du bor.

Sist men inte minst så vill jag svara på din sista fråga. Det är helt okay att gråta när man pratar med någon. När man går till någon för att få hjälp så är alla typer av känslor tillåtna och kuratorer och psykologer är vana vid att människor ibland blir så ledsna att dom börjar gråta, så det är inget man behöver skämmas för, eller försöka hålla tillbaka. Tvärtom så är faktiskt gråten något som kan läka. Så oavsett om du går och söker hjälp eller inte, så ska du veta att det är helt okay att gråta när man blivit sårad på det sätt som du blivit. Låt tårarna komma när dom kommer istället för att lägga energi på att hålla dom tillbaka. Det kommer du må bäst av i längden.