Du ska absolut söka hjälp. När man känner att livet tappar sin mening och självmordstankar börjar komma, är det min erfarenhet att man behöver hjälp att både sortera och hantera dom känslorna som gör att man börjat tänka i dom här banorna. Så, vänta inte längre, utan sök hjälp omgående för att komma till rätta med det här. Det du kan göra är att söka hjälp inom öppenvårdspsykiatrin (barn-, och ungdom eftersom du sannolikt är under 18 år). Du hittar telefonnumret på dom blå sidorna i telefonkatalogen. Men du skulle också kunna söka hjälp på närmaste Ungdomsmottagning för ibland har dom psykolog där också. Titta under "din mottagning" på vår sajt så hittar du telefonnummer. Skulle det nu vara så att det inte finns psykolog där så kan du ändå vända dig till kuratorn på Ungdomsmottagningen eller också gå till kuratorn på skolan. För med kuratorssamtal kan man komma väldigt långt, och skulle det sedan visa sig att du behöver mer hjälp så kan kuratorn hjälpa en att få den, vilket kan vara skönt om det känns svårt eller krångligt att kontakta tex psykiatrin själv. Så, det viktigaste är inte till vem eller vart du går, utan ATT du går iväg och får hjälp. För den här typen av känslor och tankar ska man inte gå runt och bära på ensam, för då har dom en tendens att växa sig starkare och/eller göra att man fastnar i en negativ spiral. Så, ge dig själv chansen att hitta en väg ut ur det här genom att gå iväg och söka hjälp. Och om du känner att du har någon i din närhet (en kompis, lärare, familjemedlem) som du litar på och känner förtroende för, så prata gärna med henne/honom och be den personen följa med dig om det skulle kännas tryggare.