Min pojkvän har aldrig sagt att han älskar mig. Vi har varit tillsammans i 1½ år och ngn gång tycker man ju att han skulle kunna klämma ur sig det. jag tvivlar inte på att han gör det, för jag blev tvungen att fråga honom och man märker det ju, men han har aldrig sagt det självmant. Jag vet att han tycker att det är svårt, men vem tycker inte det är jobbigt liksom? Jag har ju bett honom att man skulle uppskatta att han sa det, men det har inte hjälpt. Vad ska jag göra? Ska jag göra slut, trots att jag älskar honom eller helt enkelt acceptera situationen?

---

SVAR

Om du ska göra slut eller acceptera det kan bara du avgöra, för vi människor är väldigt olika när det handlar om vad vi kan acceptera i en relation, eftersom vi helt enkelt har olika mål och ambitioner med våra relationer. Sedan handlar det självklart om relationen som helhet också. Tycker man tex att relationen ger en mycket på många sätt, kan man ibland välja att acceptera vissa brister. Men som jag sade, så är det alltså du som måste avgöra detta, då ingen annan än du kan veta vad den här relationen ger dig i övrigt, hur pass jobbigt det här problemet du beskrivit är för dig, och vilka krav och ambitioner du har när det gäller en kärleksrelation.
Så, sätt dig ner och fundera över dom sakerna så kanske det klarnar.

Skall jag sedan ge dig något råd i frågan förutom ovanstående, så är det att göra flera försök att prata med din kille om det här. Det kan nämligen krävas att ni pratar om det här vid flera tillfällen dels för att din kille ska förstå hur viktigt det här är för dig, och dels för att han ska få en chans att jobba med det här hos sig själv. För som du mycket riktigt påpekade så är det här förmodligen något som din kille upplever som svårt, vilket inte verkar bero på att han saknar dom rätta känslorna för dig, utan istället på att han kanske har svårt att uttrycka vad han känner. Där kan du kanske hjälpa honom att utvecklas under förutsättning att han själv vill försöka bli bättre på det här. Så, prata med honom en gång till och förklara hur viktigt det här är för dig. Fråga samtidigt ifall han är villig att jobba med det här och hur han själv tänker kring det, dvs vad gör han själv för att han ska bli bättre på att uttrycka sig, och vad kan du göra för att hjälpa honom. Förhoppningsvis kommer ni fram till något bra som gör att ni kan lösa det här tillsammans och då behöver du inte fundera ens över dom valalternativ som du nämnde i ditt brev. Men skulle det visa sig att viljan inte finns hos honom och att han inte bryr sig om att ens försöka, ja, då kanske det är läge för dig att fundera utifrån det jag skrev i första stycket.