Hej UM! Jag ville ställa en fråga kring svartsjuka. Det är så att jag är väldigt svartsjuk ibland och jag undrar vart man drar gränsen mellan omotiverad och motiverad svartsjuka? Dvs när man har "anledning" att vara svartsjuk. jag läste på nån sida att det var någon som hade hotat sin partner etc p.ga av dera svartsjuka. När min svartsjuka är som värst så känner jag(sorgligt nog) igen mig i deras symptom men jag ser upp till min underbara tjej och skulle aldrig göra henne illa.. men jag mår ändå otroligt dåligt av svartsjukan och vet inte vad jag ska göra.. Jag blir liksom inte direkt svartsjuk på nån annan person utan blir mer fundersam kring hennes kärlek till mig.. Jag vill inte att hon ska bli ledsen eller irriterad p.ga av min svartsjuka eftersom att vi har lovat att lita på varandra.. Jag vill helt enkelt ha råd hur jag ska göra? Jag tror att min svartsjuka har koppling till att jag har ett dåligt självförtroende och kan det vara så att jag får detta dåliga självförtroende p.ga att jag tar de flesta initiativen i vårat förhållande? Det blir liksom nästan bara jag som ringer etc.. Skulle bli jätteglad om jag fick ett svar!=) det behövs verkligen nu! =)

---

SVAR

Det är svårt att dra en gräns mellan motiverad och omotiverad svartsjuka utan att känna till allt om varje förhållande. Men enligt min erfarenhet så är det inte heller den gränsen som är den allra viktigaste, utan istället så bör man mer koncentrera sig på ifall svartsjukan får en att må dåligt och bete sig på ett sätt man inte vill. Att känna svartsjuka tillfälligtvis kan vi nämligen alla göra, men har man en grundtrygghet i sig själv så klarar man oftast att prata med sin partner om det och känslan av svartsjuka kan sedan lämna en. Men om man ístället har en låg självkänsla eller på andra sätt varit med om händelser tidigare i sitt liv som gjort att man känt sig lämnad och övergiven så är det inte lika enkelt. Då har känslan av svartsjuka istället en förmåga att bita sig fast, skapa osäkerhet, vilket många gånger leder till personen som känner sig svartsjuk mår dåligt och/eller börjar bete sig på ett felaktigt sätt mot sin partner. Och det är i dessa lägen man bör ta det hela på allvar och försöka göra något åt det.

Så, i ditt fall är det enligt min erfarenhet inte så troligt att hennes oförmåga att ta initiativ är orsaken till att du känner som du gör, utan sannolikt är det mer kopplat till ditt dåliga självförtroende, vilket du själv var inne på. Däremot så kan det vara så att hennes oförmåga att ta initiativ skapar en osäkerhet i dig som förstärker din oro. För utifrån ditt brev så låter det mer som att du känner osäkerhet och oro istället för svartsjuka även om gränsen kan vara hårfin ibland.

Mitt råd är att du tex går till närmaste Ungdomsmottagning och pratar med kuratorn där. Det kan vara ett sätt att få hjälp med att hantera dom här känslorna och samtidigt bli tryggare i dig själv. Sedan kan du också fundera över ifall du inte ska prata med din flickvän om det här med att ta initiativ. Berätta för henne hur det känns för dig och vad du skulle vilja att hon gjorde, så får du se ifall hon kan bli bättre i det här avseendet.