Att känna tillit till andra människor handlar oftast om att man hittar en trygghet i sig själv. Det går nämligen aldrig att styra eller på andra sätt kontrollera andra människors beteenden varför det alltid finns en risk att man blir sårad när man involverar sig känslomässigt med någon annan. Om man då saknar en grundläggande trygghet i sig själv blir man väldigt beroende av vad andra gör mot en och risken är då att man kommer att fara som i en berg och dalbana hela ens liv då livet tyvärr kan bjuda på många obehagliga händelser och upplevelser under en livstid. Så, enda sättet att hantera det här utan att tappa fotfästet varje gång är att söka tryggheten i sig själv. Men även om man har en inre trygghet så blir man självklart både sårad och ledsen när man råkar ut för en sådan här sak, men man rubbas inte i grunden på samma sätt när något svårt händer. Så, mitt råd i det avseendet är att du koncentrerar dig på dig själv, och vad du behöver för att känna en grundtrygghet. Då kommer du också våga känna tillit till andra.
När det sedan gäller den här situationen du råkat ut för så förstår jag dina känslor då det självklart är ett svek när någon ger sig in i en relation under falska förespeglingar. Hur du ska komma till rätta med det hela har jag inget patentsvar på, men en väg kan vara att du helt enkelt sätter dig och pratar med den här tjejen. Att få berätta om hur sårad man är inför den som sårat och svikit en är ett sätt att börja läka sig själv. Sedan tycker jag att du kan vänta med att bestämma hur er eventuella framtida relation ska se ut, då det kan vara svårt att bestämma en sådan sak när man är mitt i en sådan känslostorm som du hamnat i. Så, koncentrera dig istället på att försöka hitta ett sätt att hantera dom känslor som allt det här väckt i dig och då kan som sagt en väg vara att du vid ett eller flera tillfällen pratar med personen ifråga. För dom frågor du ställer i ditt brev är egentligen riktade till henne, varför det kan finnas en läkande kraft i att du får ställa dom till henne.
Sedan finns alltid möjligheten att du vänder dig till en kurator tex för att få någon utomstående att bolla alla tankar och känslor med. Och sedan finns det också andra vägar i form av att du tex pratar med någon av dina vänner som du känner förtroende för.
Vilken väg du än väljer, så är det min erfarenhet att man behöver prata och låta tankarna mala runt innan man kan hitta ett sätt att förhålla sig till en sådan här situation. Därför är mitt råd att du försöker hitta dom kanalerna och att du inte går och bär det här inom dig.