För några veckor sen tog det slut med mig och min pojkvän, det var främst jag som ville att det skulle ta slut iom att vårt förhållande inte fungerade. Jag vet att det inte blir bra om jag går tillbaka till honom, för det skulle inte bli bättre den gången. Men jag mår ganska dåligt nu. Gråter en hel del och har svårt för att vara glad. Jag vet att det är tryggheten som jag saknar, att jag inte har någon där jag kan krama, att jag inte har någon otrolig förståelse, för visst har jag vänner och så, men ändå ingen som är så nära mig som mitt ex var. Han säger att han vill finnas där för mig och att jag kommer hitta någon ny. När han säger det vill jag typ strypa honom. Jag mår dåligt, har ingen ork att träffa nytt folk, orkar inte vara social. Har ingen runt mig som jag litar på lika mycket som jag litade på honom, har därför ingen att riktigt prata med. Men jag vet att det tar tid, men att tiden läker alla sår. Men vad i hela jävla helvetet ska man göra under tiden? Ska man gå runt och må dåligt? Umgås med vänner, visst, men det kan jag inte göra 24/7. När jag är själv är jag ändå ledsen, och tom med vänner. Är det helt fel att bli tillsammans med någon på en gång nu? Det skulle vara nästan som utnyttjande iom att jag skulle ta honom för att bara ha någon. Fast det skulle ändå inte bli bra, för ingen skulle ändå kunna vara som mitt ex och förstå mig som han gjorde och jag skulle inte kunna få samma relation som vi hade med någon annan. Jag orkar inte med detta längre. Snälla, snälla säg något.

---

SVAR

Ja, vad ska man egentligen säga. Kärleken är svår ibland, inte minst när den går fel. Och det finns tyvärr inga genvägar igenom en separation utan det tar den tid det tar och gör ont under tiden.
Det man kan göra är precis det som du är inne på, nämligen att prata med andra. Och visst kan det vara svårt att låta någon annan bli ens förtrogna om man är van vid att ens partner funnits där och varit den som stöttat i svåra stunder. Men icke desto mindre så finns det en vinst med att försöka etablera den här typen av vänskap med någon av sina vanliga vänner även om det känns ovant i början. För tänk på att du sannolikt under lång tid satsat det mesta av din energi på din pojkvän, varför du inte kan förvänta dig att dina vänskapsrelationer ska kännas lika nära. Det tar tid att bygga upp ett förtroende och en närhet, varför det blir lite som att börja om för dig nu. Men ge dina vänner chansen och ge dig själv chansen att bygga upp andra relationer som kan bli värderfulla både nu och i framtiden.
Vill du kan du alltid vända dig till Ungdomsmottagningen också och prata med tex kuratorn där, för ibland kan det vara skönt att ha någon utomstående att prata med. Att prata med sitt ex kan ibland funka, men samtidigt så hindrar man som jag sade oftast sig själv att etablera den här typen av vänskap med någon annan, och sanning och säga så är kanske inte exet den lämpligaste samtalspartnern när man skall bearbeta separationen från henne/honom.

Sedan är det också så som du säger att ledsenheten och sorgen kommer tillbaka efter att man pratat och man är ensam med sig själv igen. Det finns det tyvärr inte så mycket att göra något åt, utan det är en del i läkningsprocessen. Däremot så kan man faktiskt försöka ge sig själv lite semester ibland från sorgen och smärtan. Det kan man göra genom att man tex ger sig själv lite extra uppmärksamhet och uppmuntran genom att tex kosta på sig en massage om man har råd med det, eller ta en dag hemma och bara mysa med en bra bok, eller film och lite tända ljus. Att mer eller mindre "tvinga" sig själv att tex gå ut med någon vän, gå på bio eller något annat som man vet inom sig att man brukar tycka är roligt, är också ett sätt att ge sig själv lite semester. För ingen orkar sörja hela tiden, varför man behöver lite avbrott ibland. Men i övrigt så får man låta tiden göra sitt.