Mitt råd är att du pratar om att du framför dina önskemål till den psykolog eller kurator som du och din pappa träffar. Det är ju inte alls orimligt att man som ung vill prata med psykologen eller kuratorn själv. Sedan kan man ju prata tillsammans också, men att få lite tid ensam kan också vara bra. Så, framför det här till kuratorn eller psykologen. Och skulle det nu vara så att din pappa är med hela tiden, kan du helt enkelt säga att du skulle vilja ha fem minuter ensam först och prata om en sak. Eller så ringer du helt enkelt dit och pratar med psykologen eller kuratorn.
Bäst vore självklart om du kunde säga till din pappa att du vill träffa psykologen eller kuratorn själv lite då och då. För då kunde ni två prata om det, och kanske är det så att han inte alls tycker det är något konstigt, utan tvärtom något positivt.
Men känner du att du inte kan eller vågar säga något, så prova att ring till psykologen eller kuratorn, eller be om fem minuter själv när du kommer dit nästa gång.