min dotter har haft problem sen hon börja högstadiet. Vårterminen i 7:an togs första kontakten med sos. Problemen har kommit och gått sen dess. Nu går min dotter i 9:an. I sommras försökte hon ta sitt liv. Via sjukhuset fick vi besök av BUP jouren. Hon lades in frivilligt i ca. en vecka. Nu har det gått snart 8 mån. och hon har ännu inte fått någon kontakt person för samtal på Bup. Ska det ta sådan tid???? Upprörd mamma

---

SVAR

Nej, det ska inte ta sådan tid då det självklart är viktigt att din dotter får en kontakt så hon kan b, börja ett mer regelbundet arbete med att komma tillrätta med dom problem hon har, och få den hjälp hon behöver. Men det ser tyvärr ut så i många delar av landet att resurserna inte räcker till och BUP har därför långa köer, vilket gör att dom tvingas prioritera det som är mest akut. Det torde dock vara rimligt att ge din dotter prioritet då hon uppenbarligen försökt ta sitt liv, vilket är en mycket allvarligt i sig.
Mitt råd till dig är att du stöter på BUP genom att helt enkelt ringa upp dom och fråga när din dotter kan få en kontakt. Det kan vara så att du får göra det både en och två gånger. Och jag kan bara beklaga att det ibland är så att den som ropar högst får hjälp först, för hjälpen borde räcka till alla som behöver den. Men som orolig förälder gör man det som krävs för sitt barn, varför jag endast kan råda dig att ringa och stå på dig tills din dotter får den kontakt hon behöver. Får hon ingen tid direkt så bör dom åtminstone kunna ge ett svar kring när hon får en tid. För att gå och vänta på obestämd tid är självklart jobbigt i en sådan här situation.
Ett annat alternativ är att man vänder sig till en privatpraktiserande psykiatriker, psykolog eller psykoterapeut, men det är många gånger ett dyrt alternativ, varför det inte alltid är en möjlig väg.
Men ring BUP och förklara situationen för tyvärr är dom som sagt ibland så överhopade av arbete att dom behöver både en och två påminnelser, vilket självklart inte betyder att dom inte bryr sig. Tvärtom, så är det oftast svårt för vårdpersonalen att känna att dom inte räcker till för alla som behöver deras hjälp. För det finns många unga personer som lider idag, men det minskar ju inte lidandet för varje individ, varför man får göra så gott man kan för att skaffa rätt hjälp.