Hej, jag har ett riktigt jobbigt problem, jag har en kille i min klass som är homosexuell, nu är det såhär att han har börjat stöta på mig, tycker det är riktigt jobbigt eftersom att jag aldrig skulle säga att han ska lämna mig ifred. Jag är inte sån person helt enkelt. Jag blir mest förbannad, när han går efter mig eller vill prata med mig, vill skrika att han ska lämna mig ifred. Jag får ångest på kvällarna eftersom att han hela tiden kommer upp i mina tankar, betyder det att jag börjar bli homosexuell? jag tänder på tjejer/kvinnor och har aldrig i hela mitt liv kännt mig dragen till en man. Måste också tilllägga att jag inte känner nått för killen i min klass, utan att när tankarna kommer upp me honom i, så handlar dem mest om att jag tycker hela situationen är jobbig, och att jag blir förbannad på honom. jag behöver verkligen hjälp med det här, mår riktigt dåligt jusst nu.

---

SVAR

Försök att se på det här problemet med dina vanliga ögon. Det som hänt är att en person stöter på dig och uppenbarligen har känslor för dig, men känslorna är inte besvarade. Istället verkar du känna som dom flesta andra i en sådan situation, nämligen att det känns jobbigt att avvisa någon, du vill inte vara taskig, samtidigt som det känns pressande att ha någon "efter sig" på det här sättet.
Poängen är att det här problemet sannolikt inte har så mycket med homosexualitet att göra. Visst, det kanske känns lite extra påfrestande för att det är en homosexuell kille då den situationen kan kännas mer ovan att hantera för en som är heterosexuell, men ändå. Tänk ifall det varit en tjej du haft "efter dig" på det här viset. Du skulle sannolikt tyckt att det varit påfrestande då också ifall tjejen varit påstridig och inte gett upp, utan fortsatt att ta kontakt.
Vi människor fungerar nämligen ofta så att vi tycker det är oerhört jobbigt att avvisa någon och säga att vi inte är intresserade, för det får oss att känna oss taskiga. Och personer som får oss att känna oss taskiga blir vi ofta förbannade på istället, vilket alltså är en ganska vanlig reaktion i en sådan här situation. För om personen bara kunde fatta utan att vi sade något så skulle vi aldrig behöva känna oss taskiga, om du förstår vad jag menar.

Så, det är alltså detta jag menar med att du ska försöka se på den här situationen med vanliga ögon, för pressen du känner behöver alltså inte ha så mycket att göra med att det just är en homosexuell person som stöter på dig, även om det som sagt kan spetsa till situationen något om man är ovan vid det.

Problemet när man känner som du, är att man ofta ger lite otydliga signaler. Just för att man har svårt att säga till att man inte är intresserad, så kan man bli otydlig för den andre. Ibland kanske man pratar och försöker vara vänlig för att inte vara taskig, och ibland så känner man sig så pressad att man försöker visa med kroppsspråk och annat att man inte är intresserad. Men sammantaget så kan man bli ganska otydlig, varför den andra inte ger upp hoppet, utan varje gång man känner sig taskig och försöker vara lite schysst så tolkar den andre det som att det finns hopp ändå. Och så där kan man hålla på ganska länge om man aldrig tar mod till sig att säga som det är. Att den här killen går i din klass kan ju också försvåra detta, då det är naturligt att man pratar med klasskompisar ibland och är vänlig mot varandra.

Mitt råd till dig är att du funderar igenom ordentligt ifall du verkligen tror att du gör honom och dig själv en tjänst genom att inte berätta för honom hur det ligger till. Jag tror att du kommer fram till att det blir ohållbart i längden att inte säga något, och att risken är överhängande att du bara exploderar en dag och ber honom dra. Och då kommer du definitivt känna dig taskig efteråt och får svårt att hantera det faktum att han går i din klass. Dessutom gör du sannolikt honom väldigt illa om du låter det gå så långt. Så det bästa är alltså om du fattar mod och säger till honom hur det känns för dig. Man behöver inte säga till en person som är intresserad att lämna en ifred på ett otrevligt sätt. Istället kan man säga något i stil med: "Du, jag uppfattar det som att du är intresserad av mig på ett sätt som jag inte alls är av dig. Så jag tyckte det var bäst att säga det till dig så du inte tror att jag är intresserad även om vi snackar ibland."
Att säga något liknande på ett lugnt sätt kan förvisso inte förhindra att personen ifråga blir besviken, det blir vi ju alla när våra känslor inte är besvarade, men det kan förhindra att personen känner sig avvisad på ett fult sätt, för det förtjänar ingen. Så, häng alltså inte upp dig för mycket på att det är en homosexuell person. Du vet ju uppenbarligen vad din läggning är, varför du inte behöver bli orolig över det här utan kan hantera det på ett bra sätt både för honom och för dig själv.