Okänd
Annat
min morsa har slått mig 2gånger, ända sedan dess har jag vart ytlig mot henne å älskar henne inte längre, men jag döjler det. det var ett gigantist bråk (som vanligt) jag bestämde mig att det var nog (annars brukar jag bara stilla å höra hennes skrik)jag ställde mig upp och sa: DET RÄCKER NU! VARFÖR ÄR DU SÅ TASKIG MOT MIG HELA TIDEN! -pang- så fick jag ett slag rakt över ansiktet, jag blev lessen och sprang in på mitt rum men hon kom ikapp å försökte slita upp dörren men jag höll emot, då kuffa hon upp dörren å klämde mig mellan väggen å dörren -pang- ett slag till. "GÖ ALDRIG ALDRIG OM DET! UNGJÄVEL!" skrek hon å gick iväg. hon vill att jag ska reagera men jag orkar inte, hon är hemsk mot mig kallar mig massa saker, å drar hårt i min arm eller putter på mig om jag inte lyssnar.hon vill se mina tårar rinna och vill att jag reagerar, precis som att jag är den som kan hjälpa att hon mår dåligt. jag har pratat med henne när hon är snäll men hon bryr sig inte! vad ska jag gö? vi har ingen mor å dotter relation är mer som kompisar. varför gö hon så mot mig? hon är aldrig sån mot mina småbrorsor, kan det vara för att hon fick mig när hon var 18 å ångrar sig å låter det gå ut över mig?
SVAR
Visst kan det finnas en koppling mellan det faktum att din mamma fick barn väldigt tidigt och hennes beteende nu. Dom flesta är inte mogna att ta ansvar för ett barn vid 18 års ålder, men samtidigt ursäktar det inte hennes beteende för hon har haft god tid på sig att hitta ett bra sätt att förhålla sig till sina val. Sedan vill jag också säga till dig att det inte behöver handla om att hon ångrar att du finns, utan det kan snarare vara så att hon helt enkelt aldrig klarat av att växa in i en vuxenroll varför hon fortfarande beteer sig på ett omoget och ansvarslöst sätt.
Men oavsett vad din mamma har för skäl till att bete sig som hon gör, så är det så att det här är helt oacceptabelt då det skadar dig både fysiskt och psykiskt. Du har inget ansvar överhuvudtaget för din mammas utbrott, utan det är alltid den vuxnas fel om den vuxna går över gränsen och tar till våld, eller på andra sätt kränker sina barn. Vuxna skall klara att både bli provocerade av sina barn och att barnen inte alltid gör som mamma eller pappa tycker, utan att det ska behöva bli så här. Så du har inget att klandra dig själv för, utan det är på din mamma som ansvaret vilar.
Nu är det sannolikt så att din mamma inte på egen hand kommer att komma till insikt om att hon måste börja arbeta med sig själv för att hon ska kunna vara den mamma du förtjänar. Så, för att få ett slut på det här, måste du sannolikt själv försöka förändra situationen genom att du berättar för någon i din närhet som kan hjälpa dig. Mitt råd är att du går till skolkuratorn, skolsköterskan, eller kanske någon lärare som du känner förtroende för. Du kan också gå till närmaste Ungdomsmottagning och prata med kuratorn där. Dom här personerna vet vad man ska göra i en sådan här situation och kan hjälpa dig för att det här ska få ett slut. Och sannolikt kommer inte bara du att få hjälp och stöttning, utan det kommer också innebära att din mamma kommer få hjälp för att klara av att hantera sina känslor på ett sätt som inte går ut över dig.
Det kan förmodligen kännas oroligt för dig att prata med någon om det är så att din mamma kommer få veta att du berättat om hennes beteende. Och självklart önskar jag att du skulle slippa det och att din mamma själv kunde gå och söka hjälp. Men tyvärr så är det min erfarenhet att det sällan sker, utan du som barn måste själv söka hjälp från någon i din närhet när din mamma inte har mod nog att göra det. Men tro mig när jag säger att det brukar bli bra i längden även om det kan kännas både oroligt och jobbigt att berätta för någon om vad ens mamma gör mot en. Och även om din mamma inte kommer bli glad först så kommer hon sannolikt att inse att du gör även henne en tjänst då det inte finns någon som mår bra med sig själv efter att ha betett sig som hon gjort.
Men det är i första hand för dig själv som du ska göra det, för det skadar ens självkänsla att bli slagen och behandlad så som du beskriver, och du förtjänar mycket bättre, det är jag alldeles övertygad om.
Visningar : 533
