SVAR
Nog låter det som om han är intresserad även om jag självklart inte kan ge dig något säkert svar på det då jag inte kan veta hur han känner. Men på din beskrivning låter det som om det finns ett intresse. Så, frågan är om ni inte hamnat i ett litet dödläge där både är rädda för att ta initiativet, varför relationen står och stampar. Det kan vara så enkelt att någon bara måste ta första steget för att föra relationen vidare, och visst har du rätt i att det är bådas ansvar, och inte bara hans. För det finns inget som säger att man inte kan vara blyg för att man är 23, och det finns definitivt inget som säger att man inte kan vara lika rädd för att bli avvisad som du är, för att man är 23 och kille.
Om du tittar på det från andra hållet så tror jag att du förstår vad jag menar. För själv känner du uppenbarligen en osäkerhet inför att ta nästa steg av rädsla för att bli avvisad, och tydligen har du haft tur som tidigare träffat killar som inte varit lika osäkra. Men om du tänker på det så finns det ju inget som säger att han skulle vara mindre rädd än vad du är, eller hur?
Så, kanske ska du försöka ta upp det nästa gång ni ses, eller pratar med varandra. Det enklaste är kanske om du börjar prata om din egen rädsla och vad du själv vill. För börjar du i andra änden och ifrågasätter varför han inte gör något, så lägger du över ansvaret på honom, och då kan det uppfattas som kritik. Men börjar du prata om hur du själv känner och din egen osäkerhet så öppnar du dörren för att han även ska kunna våga prata om hur han känner. På det viset kan man fördjupa ett förhållande och få bättre förståelse för varandra, förutom att man kan lösa det aktuella problemet.
Så, prova med detta i första hand, för då han ändå verkar vilja träffa dig och prata med dig så pass mycket som du beskriver, utan att ni gör så mycket mer än håller handen, talar för att han verkligen är intresserad av dig som person och tjej, varför du sannolikt inte har så mycket att förlora.