SVAR
Jag kan inte helt förstå utifrån ditt brev om han sitter i fängelse för att han slagit dig, och att du mår dåligt för att han sitter där för att du eventuellt berättat om det, eller om han sitter där för något helt annat och du är rädd och mår dåligt för vad som ska hända när han kommer ut.
Men jag börjar med att prata om vad du ska göra om det är så att han sitter där för något helt annat och du blir slagen av honom utan att någon direkt vet om det.
Det är självklart väldigt allvarligt att du blir slagen och känner dig hotad av din mammas sambo. Jag vet inte om du försökt prata med din mamma, men om du inte gjort det så berätta för henne. Kanske känner du att det inte hjälper och kanske är även din mamma rädd för honom, och då finns det andra vägar att gå.
Du skriver inget om ifall du har någon kontakt med din pappa. Om du tror att han har förmåga att hjälpa dig så du tex fick flytta till honom så kan du prova att berätta för honom.
Men om du känner att du inte vågar berätta för dina föräldrar, eller om dom helt enkelt inte hjälper dig på det sätt dom borde så är mitt råd att du pratar med någon i skolan.
Bäst är om du går direkt till skolkuratorn då han/hon är van vid att hjälpa till i sådana här lägen och vet precis vad man ska göra så att det här får ett slut och du kan känna dig trygg. Men om det känns svårt för dig att gå till kuratorn direkt så kanske du har någon lärare du känner förtroende för, eller så kanske du vågar gå och prata med skolsköterskan. Det viktiga är att du pratar med någon vuxen i skolan om det här, för vuxna kan hjälpa till i sådana här lägen. För man ska inte gå ensam och vara rädd, och man ska absolut inte bli slagen och hotad av någon.
Om det nu istället är så att du berättat att han slår dig och han hamnat i fängelse på grund av det så förstår jag om det kan känns jobbigt för dig, men faktum är att du har ingen som helst skuld i det då det är han som valt att slå och hota, och därför är det också han som får ta konsekvenserna av det. För det är ett brott att slå och hota någon, och speciellt allvarligt är det när det sker mot barn. Men även om du vet detta så förstår jag ändå att det kan vara jobbigt att bära, plus att du kanske då känner rädsla för vad som ska hända när han kommer ut. Mitt råd till dig är att du går och pratar med skolkuratorn om dina tankar och dina känslor så du slipper gå ensam med allt inom dig. För när man väl börjar prata med någon om det som känns jobbigt så brukar det öppna sig lösningar som gör att man mår bättre, och det kan vara jättesvårt att se dom själv när man mår dåligt och känner sig orolig. Du kan också gå till någon annan vuxen i skolan som jag räknade upp tidigare, men bäst är om du går till skolkuratorn.