Det du kan göra är det som du redan gjort och fortfarande verkar göra, nämligen att prata med henne och fråga om hur hon känner det och hur hon mår. Men säger din kompis att hon gillar det här och du inte ser några tecken på att hon skulle må dåligt så får du försöka respektera hennes val. För det är inte helt omöjligt att hon faktiskt finner ett nöje i att läsa och lära sig saker. Men det är lätt hänt att man blir misstänksam och tror att det finns oerhörda prestationskrav bakom det hela. Det kan fortfarande vara så, och sannolikt skulle din kompis må bättre om hon kunde dra ner på tempot något, men det är hennes val och inte ditt. Så, även om du tycker det känns tråkigt att hon aldrig har tid att umgås och koppla av som du skulle vilja, så är det hennes liv och hennes val, varför du inte kan göra så mycket mer åt det än det du gjort och gör. Så, om du vill kan du berätta för henne hur du känner och hur det hela verkar för dig, samt berätta att du tycker det är tråkigt att hon alltid prioriterar bort dig. Kanske får det henne att prioritera lite annorlunda, eller så fortsätter hon som vanligt.
Skulle det däremot vara så att du märker att hon börjar må dåligt, och visa tecken på att det hela gått överstyr, så tveka inte att prata med hennes föräldrar eller någon annan vuxen som kan rycka in. Men förhoppningsvis så går det aldrig så långt. Däremot så kan det ju bli så att din kompis blir väldigt isolerad då ingen längre frågar henne om hon ska följa med på saker om hon tackar nej hela tiden och prioriterar sin läsning. Men det är som sagt fortfarande hennes val som ingen mer än hon själv kan ändra på.