Vad är egentligen meningen med livet? Det verkar så meningslöst emellanåt.

---

SVAR

Den här frågan har förmodligen sysselsatt människan i alla tider. Och kommer antagligen att göra så i många tusen år framåt också. Det finns dom som tror på Gud, i olika former, beroende på vilken trosriktning man bekänner sig till ( t ex kristendomen, islam, hinduism osv). Andra sätter sin tilltro till vetenskapen och tror inte att det finns någon Gud. Vissa tycker att det är slöseri med tid att gå och fundera på meningen med livet, utan koncentrerar sig istället på att lösa alla vardagsproblem med pengar, boende, familj osv. Ytterligare andra väljer ut något enskilt i livet och satsar allt på det som t ex karriären eller barnen. Egentligen finns det hur många sätt som helst att antingen bry sig om meningen med livet eller strunta i den, eller någon variant däremellan.

Något man som kurator och psykolog mycket ofta stöter på i sitt arbete är människor som råkat i kris på något sätt och därmed börjat fundera en väldig massa på just meningen med livet. I enlighet med vissa psykologiska teorier delas hela livet upp i olika tidsperioder från det att vi är små tills dess vi dör, inom vilka vi har utvecklingsmöjligheter. Tex slutar vi vid omkring ett års ålder att gå på alla fyra och resa oss. Lite senare ska vi lära oss att använda språket. Några år runtomkring tretton utvecklas våra könsorgan och vi slutar att vara barn för att istället börja upptäcka den vuxna sexualiteten. Vid en viss period i livet flyttar vi till vårt första hem och ska klara oss mer eller mindre utan våra föräldrar. Många skaffar barn och skall då själva bli föräldrar. Fyrtioårskrisen kan dyka upp när man funderar på vad man åstadkommit i sitt liv vid en viss ålder. Ytterligare utvecklingsfaser är när man pensioneras, blir gammal och kroppen inte längre fungerar riktigt som den ska och man t ex blir tvungen att använda rollator eller käpp osv. Dessa tidsperioder med olika möjligheter till utveckling som man går igenom i livet kan man klara mer eller mindre bra, dvs man kan hamna i en stor eller liten kris. Och vart som helst i en människans utveckling, från det att vi är unga och har utvecklat våran förmåga att tänka ordentligt, kan dom här funderingarna om meningen med livet dyka upp, och enligt dom här psykologiska teorierna är dom en del i varje människas liv. Ibland kommer dom, som jag nyss sa, när vi hamnar i någon typ av kris som har att göra med att vi lämnar en utvecklingsperiod och går in i en ny, och ibland kommer dom ändå. Något man dock kan vara säker på, är att dom här funderingarna dyker upp förr eller senare oavsett om livet går bra eller dåligt.

Ganska ofta kommer dom här funderingarna nästan lite som en kalldusch och livet stannar liksom upp. Ibland kan dom bita sig fast och hur man än vänder på dom får man ingen ordning på det. Meningen med livet och vår existens är enligt mig en av dom två absolut största och omvälvande frågorna (den andra är döden). Kärlek och hat är också två oerhört viktiga frågor för oss människor, men utan liv blir det varken kärlek eller hat, så därför anser jag frågan om meningen med livet som större. Visst kan man komma fram till att meningen med livet är just kärlek, men då har man ju ändå börjat med livets mening. Och det ska jag säga dig, att fastän jag är både psykolog och kurator önskar jag ibland när dom här funderingarna kommer över mig, att jag trodde på Gud och kunde tänka att meningen med livet är kärlek trots allt negativt som händer runt omkring oss i världen… Men jag har inte kommit dit.., än. För det är precis det som är det svåra, vare sig du är troende, eller vetenskapsman/kvinna, eller.., eller.., eller.., eller.., att allting när det handlar om funderingar kring livets mening till slut ändå handlar om vad du själv innerst inne TROR PÅ..!!! Sedan hjälper det inte hur många vettiga och goda råd du får från omtänksamma människor i din omgivning. Och dom här funderingarna bör du psykologiskt sett inte kämpa emot när dom kommer, utan låt dom få ta lite tid och du.., försök snacka med någon du litar på om dina funderingar även om du inte kommer fram till någonting. Du är inte ensam om det här…