SVAR
Att skära sig kan vara ett sätt att avleda oron och ångesten man känner inombords, då smärtan man tillfogar sig själv "överröstar" smärtan man känner inom sig. Det kan tyckas som en lösning på ångesten, men enligt min erfarenhet så är det en väldigt tillfällig lösning som i slutänden leder till ökad ångest då det med tiden oftast krävs mer och mer för att man ska uppnå samma effekt, samtidigt som man på ett eller annat sätt fastnar i beteendet.
Du skriver inget om varför det inte går att prata med någon, eller vilka du försökt prata med, varför det är svårt för mig att kommentera detta. Men min erfarenhet är att man behöver prata med någon professionell i sådana här lägen, och få hjälp med att hitta andra sätt att hantera den oro och ångest man känner. Sätt som inte skadar en.
Det kan dock kännas oerhört svårt att börja prata om det man känner och det tar oftast lång tid innan man känner sig tillräckligt trygg med en psykolog/terapeut för att man ska våga kika lite grann på alla dom känslor som gör att man börjar skära sig. Därför krävs det att man har lite tålamod och att man inte kräver för mycket av sig själv. För faktum är att det är få människor som börjar lita på någon okänd människa så där direkt, varför det tyvärr inte finns något magiskt trollspö som någon kan vifta med för att man ska känna sig trygg direkt att börja prata. Istället måste tiden få göra sitt.
Så, mitt råd är att du söker en kontakt inom psykiatrin och att du bestämmer dig i förhand för att ge det hela lite tid. På det sättet ger du dig själv en chans att lära känna den du träffar och bygga upp ett förtroende er emellan, som med tiden kommer göra att du och den du träffar kan hjälpas åt för att du ska kunna må bättre.