Jag blir så trött på farsan, han ska jämt bestämma över ens liv och vara så himla överbeskyddande hela tiden. Man får inte ens åka och prova nya skor på klädaffären utan att han absolut måste följa med och se till att det blir "rätt". Jag tycker jag borde klara sånt själv när jag snart är 18 år. Vad ska jag göra?

---

SVAR

Det är rimligt att föräldrarna släpper efter lite mer i takt med att deras barn blir äldre och ger barnen en chans att klara ut saker själva. Det kan dock kännas svårt för många förädlrar, för om man gör det, tvingas man inse att barnen börjar bli stora och snart ska flyga ur boet och det kan kännas jättejobbigt för många föräldrar, varför dom försöker låtsas som om barnen fortfarande är små. Sedan finns det också dom föräldrar som har svårt att börja lita på sina barn och deras förmåga, utan tror att dom själva måste finnas till hands hela tiden och hjälpa till. Så egentligen skulle man kunna säga att dom föräldrarna har en övertro på sin egen förmåga att göra saker rätt, vilket på ett eller annat sätt kan gå ut över deras barn. Jag kan självklart inte säga något om vad som ligger bakom din pappas vilja att vara med dig så fort du ska göra något, men oftast är det inte av elakhet, utan mer av obetänksamhet och ovilja att släppa taget som sådana här saker sker.

Men oavsett vad det finns för skäl så är det jobbigt att inte få förtroendet att klara saker själv när man börjar bli vuxen, varför du bör försöka göra något åt det. Mitt råd är att du sätter dig ner på tu man hand med din pappa och pratar med honom. Be honom förklara hur han ser på dig nu när du börjar bli vuxen, och hur han ser på din förmåga att klara av saker själv. Fråga också honom om ifall han tycker det är jobbigt att du börjar bli stor och snart kommer klara dig själv, och hur han själv ser på det här att du kanske flyttar om några år. Förhoppningsvis kommer du då få en förklaring på vad det är som gör att din pappa känns överbeskyddande, och då kan du själv få en bättre förståelse för hans beteende. Och om du sedan fortsätter med att berätta hur du upplever honom och hur du känner att du behöver få hans förtroende att klara saker själv, så kommer ni förhoppningsvis fram till någon lösning på problemet. Därmed inte sagt att det kommer att lösa sig bara för att ni pratar en gång, utan sannolikt måste ni påminna varandra om vad ni i sådant fall kommit överens om, och prata om det är fler gånger. Men lösningen brukar alltid vara att prata, varför jag tycker du skall ta initiativ till den här typen av samtal. För det är faktiskt också ett sätt att visa att man håller på att bli vuxen.