Okänd
Annat
jag är en tjej som går på gymnasiet och har väldens bästa lärare. han är toppen! han bryr sig om mig och vi har snackat endel, för han vet att jag har det lite jobbigt hemma. jag har förtroende för honom och tycker det är jätteskönt att prata med honom, men jag är rädd att han tycker jag är jobbig. för han är ju trots alllt en vanlig lärare, inte nån kurator. men nån kurator tänker jag inte gå till, det funkar inte… har gått till tre olika i nårra år… men ingen funkar. jag kan inte lita på dem (kan inte lita på kvinnor pga att en kvinnlig lärare förstöde mitt liv i mellanstadiet). och den här braiga läraren är manlig och hur bra som helst. varje gång jag ser honom blir jag glad. är detta normalt? kan det bero på att jag inte träffar min pappa så ofta och typ söker en fadergestalt? är det helt onormalt? det känns så.. jag har ju en pappa men vi träffas inte så ofta, det går tyvärr inte. ser jag denne läraren som en "extra pappa" eller? snälla svara! är jag helt onormal? vad ska jag göra? vill prata med honomm mer men vågar inte fråga, tänk om han tycker jag är jobbig? skär mig i hendlederna sen ett år tillbax, tyvärrr. Ingen vet om det (bara min kompis) egentligen skulle jag vilja berätta det för honom, det skulle kännas så skönt? men måste han typ berätta det för nån då? eller kan han hålla det hemligt? vet inte varför men känns som om det skulle kännas som en jättelättnad att berätta det för honom. för jag vet att han skulle bry sig och då skulle han förmodligen hålla koll på mig och då skulle jag vara TVUNGEN att sluta, eftersom jag inet villl göra honom besviken å så!!! jag har nämnligen inte lyckats sluta med detta.. känns som om han är den enda som kan hjälpa mig, men hur tror du det skulle bli? Han är min ängel, utan honom skulle jag nog inte överleva!! med hjälp av honom har jag lyckats ta mi igenom ett skolår fast att jag varit små mobbad och utfryst! han är bäst i hela världen!!!!
SVAR
Visst kan det vara så att din relation till den här läraren blir extra viktig för dig i och med att du inte har så mycket kontakt med din egen pappa. Men hur mycket det spelar in är svårt att säga. Däremot så är det vanligt att man kan känna sig väldigt beroende och i behov av att prata med den person som man tycker hjälper en. Känner man sig sårbar så blir sådana här personer väldigt viktiga så det är inget konstigt med att du känner så. Däremot så kan det ju vara så att den här person inte kan hjälpa dig med allt hur bra det än känns att prata. Utan ibland behöver man även hjälp av andra. Det hänger mycket på personen själv, hur pass mycket kunskap personen har om olika saker, och hur mycket han/hon känner att han/hon klarar att ta ansvar för, och engagera sig i. Så, hur den här läraren känner kring det här med att hjälpa dig kan jag inte svara på, då det alltså är väldigt individuellt. Det enklaste du kan göra för att få veta ifall han tycker det är jobbigt, är att fråga honom. Säg som det är att du går och är orolig för att han ska tycka du är jobbig så får du höra vad han säger.
Min erfarenhet av sådant här är att personer som försöker hjälpa andra kan börja tycka det är jobbigt när dom känner att dom inte riktigt räcker till längre. Dom kanske känner att problemen blir för svåra och att deras hjälp inte räcker, eller att problemen tar för mycket tid som gör att annat blir lidande. Så, oftast handlar det alltså om att personen har för lite kunskap och känner sig maktlös, eller att personen känner att han/hon inte har den tid som krävs. Men fråga alltså din lärare om du är orolig så får du höra vad han säger, för han kanske inte alls tycker det är jobbig, utan tvärtom ser fram emot att kunna hjälpa dig.
När det sedan gäller det här med att du skär dig så handlar det återigen om kunskap. Det är inte säkert att din lärare känner att hans kunskap räcker till för att hjälpa dig med det, utan kanske vill han att du ska träffa någon annan parallellt då. Det är omöjligt att veta i förväg. Om han känner sig tvingad att berätta för någon är också svårt att avgöra, då det beror på ifall han uppfattar att du är en fara för dig själv. Kanske försöker han motivera dig att träffa en psykolog (du kan välja en manlig om det känns bättre), eller så har han andra idéer. Det vet du inte förrän du berättat för honom.
Men trots att det finns en osäkerhetsfaktor när det gäller hur han reagerar så är mitt råd att du berättar. På ett eller annat sätt behöver du hjälp med att sluta göra illa dig själv, och om du känner förtroende för honom så är det den bästa vägen att börja där. Sedan får du/ni se hur ni går vidare. Och det är säkert något som ni kan diskutera tillsammans med tanke på att ni brukar prata i förtroende.
Visningar : 566
