Hej! Jag fyller 19 år om några dagar, och jag bor fortfarande hemma! Går ut ur gymnasiet om 4 dagar,och har inte fått nått jobb. Jag känner att jag inte står ut med att bo hemma längre! Mamma + min styvfar vill att jag ska betala hemma. Men hur?? Det värsta är att dom tjatar om hur dom vill ha tid för sig själva. Och att jag är i vägen! Det allra värsta är när dom har sex och jag hör det om nätterna! Våran ekonomi i familjen är jätte dålig. Och jag ser ingen ljusning i den. Jag har försökt att ta livet av mig. Då skar jag mina handleder! För att jag kan inte bo kvar här längre! Vad ska jag göra? Att vända mig till socialtjänsten känns jätte hemskt. Men jag kan inte bo kvar här! Och hur ska jag få mig ett jobb? Jag skriver till ställen hela tiden! Men får bara nej. Och om jag får ett jobb så kanske det bara vara i 2 – 3 månader. Och det kan jag inte försörja mig på! Jag gråter när jag skriver detta. Jag klarar det inte längre!!!!

---

SVAR

Det är tufft idag för ungdomar att både få jobb och bostad. Många tvingas liksom du att bo hemma fast dom egentligen vill ha något eget. För dig blir det självklart extra jobbigt när dina föräldrar har den ekonomin och inställningen som dom har. Så jag förstår om du känner dig desperat.
Eftersom du tycker det är jobbigt att ta kontakt med socialtjänsten är mitt råd att du i första hand vänder dig till en kurator. Gå till skolkuratorn, eller kuratorn på närmaste Ungdomsmottagning. Dom kan hjälpa dig att undersöka vilka möjligheter som finns för dig att ordna ett annat boende. Dom kan också ge dig stöd under tiden så du inte blir så ensam. Det här innebär sannolikt att dom kommer kontakta socialtjänsten för att prata om hur dom kan hjälpa till, men det känns förhoppningsvis lättare för dig om du slipper göra det ensam. Sedan kunde jag önska att du inte kände som du gjorde inför socialtjänsten. Det är vanliga socionomer med samma utbildning som kuratorerna som sitter där. Och deras uppgift är att bland annat att hjälpa människor som hamnat i kris av olika slag och där tex ekonomin och familjesituationen blivit ohållbar. Men jag vet att många känner som du och tycker det känns både skamligt och svårt att ta kontakt. Därför kan det vara lättare om man tar hjälp av en kurator som brukar ha god kontakt med kollegerna på socialtjänsten. För då kan man få stöd i att ta den kontakten, och ibland kan dom till och med följa med en och träffa socialtjänsten om det nu är det som är lösningen.
Så, ta alltså kontakt med en kurator i din närhet och berätta om din situation. För sannolikt kommer det kännas bättre bara du slipper gå ensam med all din rädsla och oro för din framtid. Och tillsammans kan ni ett steg i taget reda ut din situation.