Jag har blivit utsatt för incest!

---

SVAR

Först kommer jag att beskriva ditt helvete ur psykologisk synvinkel och sedan kommer jag att ge dig mina råd.
Du har psykologiskt råkat ut för det största svek en människa kan råka ut för, därför att brottslingen är någon du känner väl. Det finns inget värre! Och det farligaste är att du inbillar dig att du är lite skyldig till det som brottslingen gjort med dig. Att brottslingen är någon i din familj/släkt och därmed var din vän från början och mycket ofta fortsätter att vara det efteråt eller under tiden det håller på, är just det farliga. För när man ännu inte har blivit vuxen tror vi människor nästan alltid att våra familjemedlemmar eller släkt, måste vara snälla och är dom inte det, tänker man som ung människa att man själv gjort något fel. Och ger sen någon i familjen eller släkten sig på dig så här, blir det ännu svårare eftersom familjen/släkten är de som skall ta hand om dig och skydda dig mot ont här i livet. Någon som alltså ska vara din förebild och vän, och som ska hjälpa dig, för det gör man ju inom familjen och släkten, förvandlas helt plötsligt till en jättekonstig vän som du inte alls förstår dig på. Den här jättekonstiga vännen, som kan vara vem som helst inom din familj eller släkt, vill på olika sätt att du skall utföra sexuella handlingar, och talar sedan om för dig att du inte får berätta det här för någon. Tyvärr räcker det oftast inte med den förskräckliga första gången utan fortsätter flera gånger (ibland under många år) och du blir tvungen att stå ut, för den här personen som jag kallar brottslingen utnyttjar sitt övertag över dig, så att du nästan känner dig lite medskyldig till det här, fastän du är totalt oskyldig och aldrig har velat haft något med det att göra.

Dina tankar och känslor påverkas på ett mycket skadligt sätt av den här brottslingen, både för det han/hon gjort med dig och vad han/hon sagt till dig. Du tvingas in i en relation som brottslingen skulle ha haft med någon vuxen istället. Resultatet blir att du som ung människa förlorar inte bara den trygghet som varje människa skall kunna känna i sin familj, utan också din möjlighet att få bestämma över din egen kropp. Och samtidigt försöker brottslingen som gör detta fruktansvärda mot dig föreställa din vän och familje- eller släktmedlem. För alla andra vet ju ingenting, så allting fortsätter som vanligt bara att du i smyg gång på gång tvingas till att förstöra din egen syn på dig själv, familjerelationer och framtida sex. Och allt detta bara för att en brottsling som är större och starkare än du använder sitt övertag som vuxen på sitt SJUKA SÄTT. Hur många tusen gånger har du inte önskat att det skulle sluta..??? För såna här saker kan man oftast inte berätta för någon annan, utan du har bara fått gå och hoppas på att det skulle ta slut av sig självt. Ensamheten är också något du säkert lidit mycket av. Ensam i ett helvete med en brottsling som inte bryr sig ett dugg om hur du känner dig. Att räkna dagar som du fått vara ifred och gånger som det inte känts lika farligt, det är enligt min erfarenhet inget ovanligt alls.

Nu har jag alltså gjort en kort liten psykologisk beskrivning av ditt helvete som jag lärt känna det genom mitt arbete både som psykolog och kurator, och nu kommer jag att ge dig några råd för att du ska kunna börja ordna upp allt som brottslingen ställt till med:
1. Personen (brottslingen) som har gjort så här mot dig är svårt psykiskt störd (psykiskt störda människor kan fungera bra hemma, i skolan eller på jobbet men störningen finns i hemlighet och blir absolut inte mindre allvarlig för det) och ska tas om hand så fort som möjligt.
2. Du som har blivit utsatt för den här psykiskt störda personen ska ha hjälp så fort som möjligt, så att du kan börja ordna upp dina känslor och tankar som blivit skadade av de här förskräckliga erfarenheterna.
3. För att punkt 1 och 2 ska kunna genomföras så snabbt som möjligt måste du på något sätt berätta för någon om hur den psykiskt störda personen beter sig när ingen annan ser på. Du behöver inte berätta så mycket i början, utan ta lite i taget och känn efter hur det känns. Det finns en risk att det blir alldeles för jobbigt för dig om du tar allt på en gång. Och du har ju varit med om så mycket redan, så ta det lite lugnt. Allra viktigast är att du börjar berätta lite grand och ett tips är att du börjar berätta att det inte är riktigt bra mellan dig och den här personen och att du tror att han eller hon inte mår riktigt bra. Ett annat sätt är att skriva till någon och berätta, för det kan ibland vara lättare att sitta och skriva i lugn och ro. Du hinner liksom fundera färdigt på ett helt annat vis än om du skulle sitta och berätta direkt för någon. Det finns dom som i ditt ställe haft med sig ett brev som dom skrivit innan och lämnat fram det först, och sedan börjat prata.

Mina förslag på personer som du kan vända dig till är: Skolsköterskan, skolkuratorn, kuratorn på kommunens ungdomsmottagning, eller favoritläraren. Du skulle också kunna försöka ta dig till barn-, och ungdomspsykiatrin, eller vuxenpsykiatrin om du är lite äldre. Om du känner till socialförvaltningen eller socialen som det ofta kallas, så har de en avdelning som heter Individ och Familjeomsorg där du också kan söka hjälp, eller så kanske du känner någon präst som du har förtroende för. Att ta kontakt med BRIS, eller jourhavande kompis skulle också kunna vara en bra början. Visst kan du prata med någon i familjen eller i släkten, eller kompis, eller kompisens mamma eller pappa, MEN enligt min erfarenhet är det bättre att ta någon som inte känner din familj så bra. Någon som står lite mer utanför och inte behöver bry sig så mycket om "brottslingen”, om du förstår vad jag menar. Så även om det är svårt, försök att berätta för någon. Så länge ingen vet vad som pågår kan ingen hjälpa dig att få stopp på övergreppen. Och kom ihåg att det som hänt ALDRIG är, eller har varit ditt fel!!